En galen kvalens vredens borg

Idag gick jag, förhoppningsvis, sista ronden med byråkrativäsendet i jakten på en giltig identifikationshandling.
Dagen började tidigt på Skattemyndigheten.
Skattemyndigheten har flyttat ihop med Försäkringskassan & kronofogden i sann familjeanda.
I detta nybyggda chateau huserar de mest pappersivriga & blankettrånande arbetsmyror som mitt närsynta öga någonsin skådat.
Detta samboskap är en match made in heaven.
Vi arma medborgare som kommer på tidig förmiddagsvisit är darriga, hoppfulla & aningens förbannade. Detta gör att stämningen i tamburen inte kan upplevas som direkt festlig...
Jag har med mig min goda Moder Courage eftersom jag för tillfället är papperslös. Hon ska intyga att jag är jag & att hon bevisligen fött mig & närt mig vid sin barm.
Det är kö.
När man kommer in i tamburen så möts man av en passivt agressiv välkomstkommité. Dom ska avgöra hurvida ditt ärende är värdigt en nummerlapp till dom högt åtåvärda kassorna, eller om du schasas ut på gatan med skattesvansen mellan krumbenen.
Vi måste hämta inbetalningskortet på 400kr som legitimationen kostar.
Erkännande bör göras: Att Bleknosen för ca tre veckor sedan besökte denna blankettborg & betedde sig mycketmycket illa.
Svor & skränade, larmade & gjorde mig till. Använde den höga tejaterrösten. Spelade ut en emotionell orkan, som vid branchtillfällen skulle primeras & prisas, men i denna rätskaffens boning gick totalt över paragrafryttarnas huvuden.
I snapt!!! Totalt!
Han som råkade värst ut under denna tsunami av agg, var välkommstkommitémannen i rutig skjorta.
Det var även hans förolämpade famn som jag rusade in i denna Måndagmorgon.
"Ska du ansöka om id?" Säger han med skalpellstämma. "Jag känner igen dig!"
Tro fan att han gör det!
En Medea vet att bli ihågkommen...
"Ja, jag har mamma med mig..." Piper jag med min mildaste, mest oskyldiga röst. Nappar raskt åt mig blanketten & rusar mot banken.
Vi rusar till Moderns bank.
Hon är förmånskund & har en personlig bankman.
Det vi inte räknade med var att en, till uppenbarelsen kaninlik, slyngel jobbar i kassan denna solskensdag. Han har aldrig hört talas om förmåner. Han kräver ett familjebevis, eftersom Moderns id inte gäller i just sådana här lägen. Att betala inbetalningskortet här kostar 150kr extra.
Moder Courage tappar det! Här ska bytas bank!
Vreden styr oss tillbaka till ruta ett. Skattemyndigheten.
Det är kö.
Rutigskjortan står i dörren & slänger en än gång onda ögat mot min osyddade lekamen.
Vi får familjebeviset & hastar iväg till Forex. Där är allt snällt & tutti betalas, försöver & fås kvitto på.
Lycka & hurra! Hoppsasteg till ruta ett! Skattemyndigheten.
Det är kö.
Rutigskjortan är i högform & förföljer mig på ett muttrande & otäckt vis genom lokalen. Vart jag än tittar så tittar hans kolsvarta korpögon tillbaka.
"Ser du att han vill mig illa?" Viskar jag till Modern. Hon tycker att jag sjåpar mig.
När sedan Bleknosen är fotograferad, mätt i centimetrar & intygad, undertecknad & klar så hastar vi ut från den läskiga stämningen & byråkratin.
Vi skrattar lättat över att vi tillslut klarade det!
Muntra & hungriga på lunch, svänger vi om hörnet & vem står där & blänger om inte Rutigskjortan!
"Du inbillar dig inte!" Erkänner Modern muntert &så garvar vi lite till...
Ok, Rutigskjortan du är min nemesis.
Den här stan är inte stor nog för oss båda.
Handsken är kastad!
Sedan gick jag & moderskapet & röstade. Men det är en helt annan historia....