Vad är det jag väntar på?
Alla dessa storpack som jag envisas att dra hem till mitt idegryt.
Inget får ta slut.
Någonsin.
Handlar tvättmedel som vore jag en barnhemsföreståndarinna.
För att inte tala om sköljmedel. Stora tunga dunkar, tillverkade för att säljas till någon aktivt tvättande industri, snarare än till en ensamstående Bleknos med tveksamt trång kvadratmeteryta.
När den feruktansvärda smällen kommer så kan ni, när bomberna upphör falla för någon timme, kila hem till undertecknad & låna saker som skurmedel, shampoo, spagetti, svarta strumpor, lösvikts the eller högklackade skor.
Tro mig, det finns on mass!
Längtas det efter någon form av beständighet månne...?
Om inomhus är rörigt så måste utomhus vara berett på allt.
Kometen kan komma!
En annan egenhet i denna trygghetstörst är att jag inte vågar använda dom fina sakerna jag äger.
"Nej, bäst att spara på det här..." Tänker jag som en sniken sekelskifteslantbrukare.
Hänger in tjusiga klänningar i mörka garderober i väntan på Godot.
Efter att jag konsumerat tvåtusen tuber majonnäs provar jag klänningen & ser hur vackertyget spricker runt min alabastervita kroppshydda.
Fikon fick du för spar...
Sparar inför bättre tider.
Det vackra vädret.
Fred på jorden.
Dagen då jag är tjusig & perfekt.
Den dagen är säkert på måndag eller tisdag.
Kanske torsdag nästa vecka.
Om inte katastrofen hinner före det vill säga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar