I create some good disgrace

Jag gillar nyårsafton!
Nyårsafton är en redig högtid.
Man vet när den börjar & man vet när den slutar.
Annat är det med jul & påsk. Dom verkar hålla på i evigheter med annandagar & tjugondagar. Långdagar & otursdagar.
Nyår är mer i min smak.
Man samlar ihop några fina.
Klär sig i sin tjusigaste toalett.
Äter mat som faktiskt är god.
Får pussar & kramar & bubblor i gommen.
Perfekt.
Det finns en nyårsdag som är stilla & röd då alla utan skam kan erkänna att man visst druckit gränslöst & tänker tilbringa dagen i sängläge. Det är liksom okej på nyårsdagar.
Själv sov jag på en soffa i stans vackraste lägenhet.
Promenerade hem med klackiskorna i en midnattsblå Systemetpåse & kaninpälsen runt axlarna. Krackelerad make up på blekkinden.
Likt Babylons Sköka med en doft av cubansk cigarr i den falnande håruppsättningen.
Jag var glad & det kändes nystartat & friskt.
Då slog det mig att jag inte avlagt något nyårslöfte.
(Jojo, vid 01.15 lovade jag visst att jag skulle se till att köttsalladen blev accepterad på matvarumarknaden...)
Men liksom inget viktigt & betydande...
Dessutom vet jag mina gränser. Kan mina tak & ribbor. Är därför lite försiktig med just löften...
Idag kom jag på det.
Jag ska sluta skämmas.
Det höll i ungrefär en halvtimme, sen var jag med tankarna i skamburken & nallade.
Nu har jag suttit & tänkt mina värsta skämstankar i fem timmar.
& gud, som jag rodnat!
Men å andra sidan så behöver jag ju en smula färg i ansiktet.
Vi får väl se hur det går...