The big ashamed sleep

Jag kommer aldrig att erkänna!
Ni kan anklaga mig hur mycket som helst, lägg mig på steglingshjulet, men jag kommer aldrigaldrig att erkänna!
Aldrig!
Hör ni det!
Om man ringer till mig, sent på natten eller arla morgonstund, & ställer frågan: "Sover du?"
Då kommer ni att höra mig kvittra "Nehej då! Jag ligger bara & läser!"
"Sova? Jag? Jag sover aldrig! Jag är jämt vaken & pigg som en liten ekorre. Behöver max tre timmars sömn per natt. Jag kan knappt vänta att få vakna igen. Laga mig en god frukostgröt & ta itu med den härliga dag som jag fått mig till skänks. Hoppas att få sol på lilla nästippen, när jag sjungande med min rena, klara sopranstämma kastar mig ut i livet med en satans espri!!!!"
Sanningen är denna: Jag sover.
Så ofta jag kommer åt.
Man skulle nästan kunna kalla det min hobby.
Sömnen kommer alltid i första hand.
Mat? Sex? Det bortprioriteras för en riktigt god sömnsession.
Däremot har jag fått för mig att det inte är fint att narkolepsia länge & ofta. Min hobby har alltså blivit en kvarnsten runt min hals.
& i mitt nyårslöfte skulle ju skammen få mindre innebörd, så det är väl lämpligt att befria favoritsysselsättningen till att börja med...
Jag har under några dagar forskat på ämnet sömnskam. Den sömnform som dom flesta har kymig erfarenhet av är "Soffsömnen".
Man somnar helt enkelt på soffan.
"Sover du? Ska du inte se filmen? Om du ska sova är det väl lika bra att du lägger dig i sängen!"
Varför får man inte ligga kvar? Varför är det så fel att somna till filmen? Den kanske inte är så bra...
Jag kan inte rekomendera en hel natt på soffan, men några timmar är helt underbara. Då kan man väl få ligga kvar? Utan att bli ifrågasatt.
"Sover du??"
"Nej, jag bara vilar ögonen." är mitt standarsvar. Ingen har hittills trott mig...
"Mäh! Du sover ju visst!"
Det är klart jag gör!
Låt mig vara! Det är ju inte så att jag ligger & skjuter heroin eller masturberar på offentlig plats, jag bara vilar mina ögon. Jaaaa! Jag sover! Låt mig sova!
Jag har investerat en del pengar i min hobby. En stor fin säng som jag har fyllt med bisarrt många kuddar & täcken. Mitt eget sömnrike. Dit drar jag mig undan renskrubbad & trött. Där skapar jag drömmar bättre än livet självt. There is my kingdom!
Undertecknad har hela sitt liv varit maken till sömntuta.
Läkare har tömt mig på blod för att lura ut varför flickan i sagan sov sig genom årstiderna.
Det finns inget fel.
Bleknosen bara är sån.
Sovlibidiös.
Nu måste jag bege mig till mitt underland för att ögonen är trötta, så trötta...
Men jag sover icket!
På sin höjd ligger jag väl & läser...