Living in the house that Jack built

Ibland blir jag alldeles gråtfärdig!
Det är ofta när jag blickar ut över ett snötäckt samhälle & plötsligt får syn på en skruv.
Då kan jag börja tänka på hur någon hittade på skruven.
Vart just den skulle sitta.
Vilken uppggift skruven skulle få för hela konstruktionen.
För att inte tala om hela konstruktionen.
Som är påhittad för att göra vårt uppehälle på jorden en aning enklare, hur den har tillverkats, monterats & används. Hur den fylldes med pålitliga skruvar.
Av den rätta storleken.
Hur såg det ut i skruvfabriken?
Hade alla likadana arbetskläder?
Fanns det en kaffeaoutomat där?
Var den ny & serverade macchiato eller var det den gamla modellen där det godaste som bjöds var citronthe?
Eller det var ju inte the, det var ju socker med någon E-arom av solmogen citron från Italiens sköna land. Detta sprutade man hetvatten på & drack som the.
& det sprutade verkligen!
Fanns ett otroligt tryck i den lille gynnaren... Både kaffe & skållhett thevatten hotade med att skvätta ilsket på dina fingrar & flata.
Har dom det så i skruvfabriken?
Hela arbetsstyrkan kanske har små, små brännmärken på händerna efter förmiddagsfikat.
Vem bryr sig om det?
Visst svindlar tanken?
Jag tycker att det är ett under att saker & ting överhuvud taget blir påkommna & uppförda.
Hus till exempel.
Det kan se lätt ut. Men tänk vilken planering. Att alla mått stämmer. Att alla skruvar finns på plats. Broar, som växer upp ur haven & sammanbinder land. Allt detta gjutande. & mätande. Det är viktigt att man mäter rätt, att riktigt & stryktåligt material används. För att inte tala om elen! Den ska ju &så rymmas. Måste fixa så elen får plats. Vart tillverkas alla små blykulor som vi behöver? Isolering. Är det rätt mått på skruven? Tänk om det blev slarv, då måste vi börja om. Grävskopan, vart kommer den ifrån? & alla delar som byggde grävskopan? & dom maskiner vi måste uppfinna för att kunna konstruera grävskopan? & alla maskiner som behövs för att tillverka dom maskiner som tillverkar grävskopor som gräver i den bördiga mullen som består av det stoft som en gång var en människa som innan död & trasiga knän, som innan maskförlupen gravvila kanske jobbade på en skruvfabrik & drack cirtonthe & funderade ut en skruv som skulle passa i ett litet hål av rätta mått, som den lilla skruven som jag råkade få syn på just nu, mitt i det snötäckta samhället.
Svindel.
Hjärnan går varm.
Ögat blöts av en tår när jag tänker på skruv, that killed the rat that ate the malt.
Who lived in the house som du vet vem byggde.