Så triggas en Argbigga

Mitt egentliga namn var upptaget.
Så jag får väl kalla mig för "Förgrämda Blygden".
Det låter bra.
Lite etno sådär.
Lite indianskt...
Innan den "Förgrämda Blygden" började blogga så hade jag max läst kanske sju olika skrivforum. Det som slog mig då var att det var mycket tårar & jämerdal.
Ett jäkla gnäll helt enkelt.
Nu har även jag i min glåmiga grämelse kommit dit!
Ända fram!
Här ska gnällas!
Så det står härliga till!
Det som min själanöd triggas av, är väl främst dom vanliga gnällämnena.
Inget jobb, inga pengar, ingen släkt som kan rädda mig. Allt jag äger är mina kläder osv...
Den Förgrämda Blygden är dagen till ära, arg som ett bi.
På allt.
Förakt & avund parar sig fint med rädslan & depressionen.
Plötsligt vakna en morgon & vara den man aldrig ville bli. Sugen på barbitaler & tequila undrar man rosenrasande om lyckokvoten är full.
För visst finns det väl en lyckokvot?
Jodå, när man har fått fint & börjar känna sig nöjd som en skånsk godsägare, då ramlar en rostig takpanna ner i din panna & inget blir sig likt igen. (Gammalt tallskogsordspåk)
Svårt att se på nyheter & läsa böcker pga att allt är så sorgligt & orättvist.
Kan inte glädjas åt vare sig andra eller sig själv.
Ingenting är roligt.
Imorgon ska Förgrämda Blygden provfilma. Det är ju egentligen festligt & härligt. Men jag hoppas intensivt att få kräksjuka under natten så jag slipper.
För det är ingen idé man försöker, för det kommer ändå aldrig att gå!! (Gammalt granskogsordspråk)
Funderar på att tröstäta en ost & sedan ligga på lit de parad & tomglo & tänka katastof alt arg tankar.
Full av harm & ödslighet ska jag nog kunna hitta ett litet ljud som jag kan ligga & irritera mig på.
Arg som ett bi
kommer jag att förbli
Medans Ågren står i fönstret & kikar på mitt bord
Gyllene är hans törst, skål min bror
Skål för denna skuta...