Reseminnen

Ibland tänker jag på den där affären i Åmål.
Ni vet den som säljer strechtyger till dom som syr konståkningsdräkter & tävlingsdansutstyrslar.
Kan det verkligen löna sig?
Den ligger i gallerian där skomakaren har öppet på tisdagar.
Det finns en affärslokal till men den var tom sist jag var där.
Neon.
Hela affären är full av neon.
Kan det verkligen löna sig?
Kanske är det jättemånga i Åmål som sysslar med tävlingsdans, men jag har aldrig sett några afficher...
Det måste vara svårt att sy i strechtyg.
Om man drar det allra minsta så blir ju sömmen skrövlig.
Kan jag tänka mig...
Det är bara en ren spekulation.
Men lönar det sig?
Tygerna måste ju vara specialimporterade. Detta är inte tyger som man kan köpa i vilken textilaffär som helst inte!
Detta är tyger av strech & sedan länge utdöda neonfärger.
& paljettbroderier. Sådana man bara styker fast. Smart. Så man slipper sy därför att sömmarna skrövlar sig så lätt.
Kan jag tänka mig...
Det är bara ren spekulation.
I affären säljs det skor &så.
Buggskor i barnstorlekar.
Om man tittar på tävlingsdans på tv. Om den sänds från Sverige. Då är det ofta barn som dansar bugg i pauserna.
När dom vuxna, brunbrända, tandvita dansarna måste pudra näsan mellan Paso doble & Chachacha, då är det brukligt att man slänger in byggdens småklunsiga buggbarn.
Alla har buggskor.
Det kanske lönar sig ändå...
Jag får lite hjärtsnurp när jag ser buggbarnen.
Ofta är dom opropotionella & fulla av drömmar.
Klädda i strech som är för färgglad för deras självkänsla.
Handsvettiga & stegsvåra.
Taktsökande & nyutvecklade.
Jag känner med er klunsiga buggbarn!
Jag har varit ni!
Minus buggen då...
Jag vet hur det är att hoppas & att vara klädd i syntet.
Det är bra att det finns en affär för buggbarnens behov.
Måtte den löna sig.
Jag vill tänka så.
Allt detta är ju förövrigt, bara ren spekulation...