Jajaja! Du kan lita på mig

Ibland kommer jag till dig i flerpack.
Ofta när din ekonomi är skral & kvantiten är det du prioriterar högst.
Ibland är jag tjock, ibland är jag tunn.
Det beror på väverskor & efterfrågan.
Min klassresa har varit lång & brokig.
Jag minna my golden years då min existens förknippades med kvalitet & pärlbeströdd välfärd.
Jag tittade lustfyllt på det shanor som låtsade mig genom att måla mitt kännetecken på sina orörda kroppar.
Som en tatuering av underkastelse...
Då njöt jag!
Kände mig som en pascha omgiven av den mjukaste sand & åtrå.
Nu kan man nästan räkna mig som en form av basvara.
Hela tiden blir jag utsatt för försök till förändring & förbättring. Men mitt sinne är slugt & min utveckling bakåtsträvande.
Det är väl min sämsta sida om sanningen skall fram.
Men du behöver mig.
Du behöver mig för att känna dig klädd & skyddad.
Jag kan både hålla in dig & puffa upp dig beroende på om jag är på mitt exlusiva humör...
Jag sätter höga krav på din omvårdnad & skötsel.
Ger dig tvättråd.
Det gradantal & torkningprocess jag kräver måste du finna dig i. Annars lämnar jag dig då du minst önskar det.
När du är nyduchad & mjuk, stessad & sårbar. Då väljer jag att svika dig.
Ler i mjugg åt din stress.
Ler i mjugg därför att om du trotsar mig så kommer världen omkring dig att se att du är slarvig & billig!
Nej, jag har inget kvinnoförakt. Skulle förmodligen behandla mansfolk på samma nedlåtande vis om dom hade mod nog att nyttja mig...
Jag tycker om min makt!
Jag tycker om min armé av maskor.
Jag ser till att dom får jobba ordentligt, maskorna...
Jag är din mästare, din herreman, din grevinna Markies de Sade.
Jag är din strumpbyxa & du kan aldrig, aldrig lita på mig...

Fairy Fluorine

Att starta ditt eget företag!
Kurserna är många.
Vad gör man när startaegetbidraget tar slut?
Verkar skitsvårt... lite som ränta & internet & andra mystifika grejer...
Fler & fler i min bekantskapskrets startar eget företag.
Dom fakturerar till höger & vänster.
Fakturerar?
Som jag har förstått det så skriver man en pengasumma på en lapp, skickar den till den person man tycker ska ge mig pengar. &så får jag det!
Pengar alltså.
Jag vill &så starta företag & jag har en idé.
Frilansande fluortant.
Jag behöver en vit klänning & bekväma skor.
Jag behöver en hätta, engångsmuggar & en dunk fluor.
Sen är det bara att bege sig till stadens läroverk & arbetsplatser & beordra sköljning!
Sen ska det faktureras!
& ingen, INGEN, kan neka fluorflickan ty hon vill er väl!
Jag bryr mig om era munnar.
Vill i vacker välvilja att ni ska skölja bort all läskig karies & outalade dumheter.
Tandvård får inte bli en klassfråga! (Se, det bor en liten politiker även i undertecknad)
Alla ska skölja, hög som låg.
Kommer endast att fakturera dom som sitter på stålarna!
Ack, bäva ni kommun & landsting!
Trevlig helg
Skölj & svälj
Nej, spotta ut menar jag!
Man får inte svälja fluor, det är den enda regel jag har...

Bleknos on a hot tin roof

Jag vill ha högt i tak.
Både utomhus & inomhus.
Både i hjärteroten & i uträknings kvoten.
Helst i en stor stad.
Med pengar på fickan & konst i blick.
I Hufudstaden kanske?
I ett såndärnt gammalt hus med fina dörrar.
Vitt, fast mysigt.
Ty jag ska vara en jävel på att ljussätta min takhöjd.
Jag ska vara en jävel på att hålla mina fria ytor just fria.
Det är synd att jag inte förstår vad dom säger i Hufudstaden.
Alla ord är lika viktiga.
Alla ord betonas.
Då vet inte blek nos vad som är kontentan i meningen.
Annars hade jag kanske bott där.
Vem vet?
Med pengar på fickan & konst i blick.
Nu bor jag på västkusten istället.
Här anstränger jag mig verkligen för att anamma deras humor...

What I thought was mine...

Jag har ingen fondtapet.
Total avsaknad av fondtapet.
Det går bra ändå.
Fungerar fint.
Kanske borde jag skaffa en fondtapet bara för att se hur det skulle kännas...
Kommer nog att göra det trots allt.
Eftersom jag ständigt åtrår det som är någon annans...

Va?

"Hem & hyra" damp ner på dörrmattan.
Snabbt plöjde jag min favoritlektyr.
Men inget hände?!?
Ivanliga fall så brukar ju insändarsidan utlösa både mirän & psoriasisattacker.
Men inget hände.
Barn ska akta sig för fula gubbar, så håller du varmt i din bostad, bästa julljusstakarna & hur du pyntar fint på din balkong.
Till & med annonsörerna var nedtonade.
Mystiskt.
Ja, visst var det någon som beklagade sig lite över fula hack i sin korkmatta men tonen var liksom... trevlig...?
Vad har hänt?
Har jag blivit blasé?
Har världen blivit snäll?
Något har hänt.
Det kan vara någon form av utveckling, kan dock inte sätta fingret på vilken...
Mystiskt,

Don´t give blondes a lousy name!

Det bleks mycket hår i det här landet.
Sverige är lika med blont & är man inte blond så bleker man håret.
Helt ok.
Men med en hårblekning så följer &så ett visst ansvar.
Vi äkta blondiner har sedan urminnes tider ett dåligt ryckte som vi hela tiden kämpar mot.
Därför är  glädjande att så många vill hänga på det pale train trots allt...
Det är viktigt att veta att om man väljer att anamma råsilkets kulört, så kan man inte bete sig hursomhaver!
Då blir det liksom ännu värre.
Det skämtas ju friskt om att man ska lysa oss med lampor i öronen så våra ögon tindrar. Det ska sugas golfbollar genom damsugarslangar för att bli kallad älskling osv osv osv... (Känns väldigt 93. Visst gör det?)
Ofta sägs det att blondiner har roligare.
Roligare än vad?
Roligare än vem?
Eftersom blondiner har så himlans skoj så blir fallet väldigt högt när vi väl faller...
Som blondin har man inte någon vidare hårkvalitet. Många, men ack så tunna hårstrån.
Med det blonda håret så följer även en viss typ av hud.
Opålitlig hud.
Känslig & blossande. Solfientlig & lättrodnad. Lätt att förfrysa & lätt att förbränna. Svår att smörja. Lätt att sörja.
Det är svårt att svettas som blond. Huden blir grisskär & när håret blir vått så liksom försvinner det & man ser helt enkelt skallig ut!
We blondes är även sexuellt frisläppta & lätta på foten i allmänhet.
Det vet ingen om det är positivt eller negativt. Bra, fast äckligt, fast bra, fast ingen man gifter sig med, fast bra, fast äckligt... Åh, gäsp!
Det vanliga hora/madonna komplexet i all sin strålglans!
Just ja, ointelligensen. Höll på att glömma den. Vi är fasligt svagbegåvade &så!
Så om man vill bleka sitt hår. Ha ett kul liv. En kul grej. Vika ut sin livmodertapp en smula. Så är det inte säkert att detta blir festligt & härligt. Just den blondinen har inte roligare. Lovar.
Efter som vi är så ljushylta på utsidan, så är vi ofta grå & mörka på insidan.
Som Yin & Yang.
Som Ebony and Ivory.
Så blekta & basala blondiner föenen eder!
Skit i blondinmobbingen, bonzai aphrodites!
& smörj in er ordentligt med solskyddsfaktor, 50, minst...

I signad juletid

Undertecknad är ingen riktig nostalgiker.
Har inget krav på traditioner.
Förknippar julen med lättantändlighet & otillräcklighet.
Detta gör att mina jular blir väldigt olika & spännande.
Ibland julaste med frugan iförd pyjamas & välfyllt drinkbord. Ibland julaste hemma hos Riksdagsman men en förkärlek till historisk matlagning. Det kan gås på julmässor annostäders. Det kan hälsas på familjer med julstinna barn. Det kan dansas runt en gran så ystert att julenissarna kastar upp en smula. Hemma hos översättare har jag ätit spädlamm. På soffor har det somnats iförd lackmask & utan en tanke på den högtid som vi alla rustar för redan i september. Lite olika sådär....
Under många år så var jag volontär på Pingstkyrkans julfirande för samhällets olycksbarn.
Det var fint & mycket nyttigt.
Jag fick en bra kontakt med Pingstmadamen her self. Hennes son var tydligen missionär långt ned i det mörkaste Afrika. En bedårande tant som faktiskt inte försökte frälsa mig...
Hjälpte till i köket tillsamans med kocken Lennart som i sin ungdom hade druckit T-sprit & inte såg ett dyft.
Men vi fick ihop ett överdådigt julbord trots allt.
Volontärinsatsen gick främst ut på att lyssna.
Lyssna till allas historier. Hur det hade blivit som det hade blivit. Hålla i gamla köldskadade händer. Gråta & sjunga en smula & bjuda på cigg.
Jag lärde mig mycket där.
I en illa upplyst lokal som bygger på frivillighet & tro. Ljusår ifrån Lindexunderklädeskampanjer & hemma spa, trots att vi befann oss blott ett stenkast från NK...
Ett år ville Pingstisarna att jag skulle läsa julevangeliet, skådespelerska som jag var.
Uråldrig ljudanläggning riggades upp & i min nervösa version så fanns även Kejsar Kvidevittus med. Det hör man inte så ofta.
När ängeln kom & talade med herdarna så tänkte en annan att det var dax för att dramatisera en smula. Brötade på med änglatordunen så en rundgång av himelska mått infann sig.
Det blev öronbedövande & fnissigt.
Ett av mina sämre uppträdanden.
Ett av mina finaste minnen.
Inför nästa jul så ringde jag Pingstisarna & frågade vilken tid jag skulle komma.
"Tack, men du behövs inte." svarade dom.
Kanske hade dom hittat en annan ängel?
Liten tår på solfattig kind.
Om inte Pingstkyrkan vill ha mig, vem vill ha mig då?

Santa Baby, I put my stockings under the tree...

Kära Tomten!
Jag har varit snäll.
Både sexuellt & till vardags.
Ibland har du kanske inte upfattat godheten i mina handlingar, men den finns där på botten.
Sprungen ur slam & sjunkna skepp.
Varför du ibland massuppfittar mig är pga att min ton kan ibland verka bitter & cynisk. Det är till viss del rätt. Cynisk, ja. Bitter, inte än. Det är väl en bra deal som vi kan enas om?
Detta är alltså min önskelista.
(Lägg märket till att jag är ute i vådligt god tid...
Jag har under mina levnadsår lärt mig att en önskelista måste vara ganska begränsad för att du ska klara av att uppfylla den.)
Därför skippar jag fred på jorden & ponnyhästar & går direkt på sak.
Jag önskar mig en diagnos!
En redig diagnos med latinska undertoner.
Jag byter "Skylla på" kortet till "Diagnos kortet" & spelar ut det med knicks i handleden & pokerfejset på plats.
Se nu inte det här inlägget som kritik på hur du sköter ditt jobb.
Jag fattar att du har ett pressat schema...
Därför tänkte jag att den diagnos kanske inte är så himlans svår att få fram.
Dormopan, Citalopram... Sådant fixar jag fram själv.
Bara en diagnos.
Snälla Tomte, se min virituella lapdance...
Mvh Bleknosen

Reseminnen

Ibland tänker jag på den där affären i Åmål.
Ni vet den som säljer strechtyger till dom som syr konståkningsdräkter & tävlingsdansutstyrslar.
Kan det verkligen löna sig?
Den ligger i gallerian där skomakaren har öppet på tisdagar.
Det finns en affärslokal till men den var tom sist jag var där.
Neon.
Hela affären är full av neon.
Kan det verkligen löna sig?
Kanske är det jättemånga i Åmål som sysslar med tävlingsdans, men jag har aldrig sett några afficher...
Det måste vara svårt att sy i strechtyg.
Om man drar det allra minsta så blir ju sömmen skrövlig.
Kan jag tänka mig...
Det är bara en ren spekulation.
Men lönar det sig?
Tygerna måste ju vara specialimporterade. Detta är inte tyger som man kan köpa i vilken textilaffär som helst inte!
Detta är tyger av strech & sedan länge utdöda neonfärger.
& paljettbroderier. Sådana man bara styker fast. Smart. Så man slipper sy därför att sömmarna skrövlar sig så lätt.
Kan jag tänka mig...
Det är bara ren spekulation.
I affären säljs det skor &så.
Buggskor i barnstorlekar.
Om man tittar på tävlingsdans på tv. Om den sänds från Sverige. Då är det ofta barn som dansar bugg i pauserna.
När dom vuxna, brunbrända, tandvita dansarna måste pudra näsan mellan Paso doble & Chachacha, då är det brukligt att man slänger in byggdens småklunsiga buggbarn.
Alla har buggskor.
Det kanske lönar sig ändå...
Jag får lite hjärtsnurp när jag ser buggbarnen.
Ofta är dom opropotionella & fulla av drömmar.
Klädda i strech som är för färgglad för deras självkänsla.
Handsvettiga & stegsvåra.
Taktsökande & nyutvecklade.
Jag känner med er klunsiga buggbarn!
Jag har varit ni!
Minus buggen då...
Jag vet hur det är att hoppas & att vara klädd i syntet.
Det är bra att det finns en affär för buggbarnens behov.
Måtte den löna sig.
Jag vill tänka så.
Allt detta är ju förövrigt, bara ren spekulation...

I could have danced all night

Jag bor bra nu.
Under mångamånga år bodde jag mycket dåligt.
Men nu bor jag bra & är livrädd för att bli vräkt.
När jag bodde dåligt var jag i & för sig &så väldigt rädd att bli vräkt, men det berodde mest på att det var skumraskhyresvärd som inte backade vare sig för mutor eller råkurr.
Mitt dåliga boende var högst upp i ett smutsgult, eftersatt hyreshus med eminent utsikt över motorväg & industriområde. För att ta sig hem till detta förortschateau var man tvungen att kasta sig mellan olika spårvagnar & byta till mystiska bussar som bara kanske kom.
Bökigt.
Mycken väntan på utomhushållplatser där dårjon & samhällsutstötta gick som lättklädda fölungar på vinterbete. Där stod vi i mörkret & rökte & talade om sjukdomar...
Lägenheten var väl tilltagen. Två rum. Badkar & balkong. Inget att klaga på.
Men tanten som bott där innan, som jag nu hoppas är belagd med inredningsförbud, hade ett speciellt öga för tapeter.
Förhudsrosa. Blank som en våtrumstapet. Det var den finaste hon hittade & tapeten dominerade väggytorna. Lite åttiotal i sovrummet, bårder upptyckta där man minst anade, i olika gillestugetjusiga färgsättningar.
Den estetiska misären var total.
Det var gott om garderober. Bra. Mindre bra var att alla garderober hade en däven lukt av tanttrosa & Jyskrea.
Balkongen var stor som en cricketplan. Där regnade all motorvägs smuts in & lade sig som ett kletigt damm över den ensama pinnstol som jag möblerat med. Balkongräcket hade ingen brytt sig om att skruva fast.
Badrummet var långsmalt & även det dekorerat med dom billigaste av blomsterbårder. (I vanliga fall är jag väldigt mycket för blommigt... Så icket i detta fall.) Som om detta inte var nog så spred en mönsterprakt av svartmögel på dom sönderborrade badrunsväggarna. Likt en avancerad skuggteater med fickan full av kulturpengar.
På innergården doftade det fibromyalgi & foppatoffel. Ingen hade jobbat på många år. Försäkringskasseutbetalningarna prasslade mysigt i brevbärarens axelväska... (Kanske borde jag ha bott kvar, bidragsparasit som jag är....)
När jag duchade i mögelteaterrummet så regnade det på Laila som bodde under.
Det kännes inte bra. Men Laila är från Gällevare & van vid värre strider.
Annars så var det dom vanliga. Tokpant tanten, paret av misshandel, pysseltanten, Hejarklacks farsan, Den rädde ensamstående mannen, tysken, tjugobarnsmamman, tvättstugeinstruktören, RonnyConnyJonnySonnyTommyBonny & Glenn...
Jag packade inte upp mina saker.
Jag flyttar snart.
Det gjorde jag inte.
Jag bodde där längelänge. Ingen hittade dit & jag åkte buss.
Nu är det inte så mer.
Jag är så inisjälen lycklig för att jag fick flytta. Nu är det mysigt. Vännerna är nära & här finns både affär & bankomat. Hyresbolaget är komunalt & redigt. Jag är trygg & varm.
Kanske borde jag berätta att jag betalade 20 000 sekiner till en man med tjurnacke & helikopterplattefrisyr för att få tillgång till den dåliga lägenheten. Vi möttes på en Hydro mack. 20 000 som åkte rätt ner i den goe gubbens ficka.
Han hotade sedemera att slå ihjäl mig om jag inte gifte mig med honom.
Fick ett förlåtkort från fängelset.
Han sitter väl där än idag.
Hoppas att det inte regnar på Laila längre.
Hoppas att alla har blivit friska & slutat slåss.
Hoppas att ingen fick blodförgiftning & att översvämningen i källaren är upptorkad.
Hoppas att 20 000 gick till välgörande ändamål.
Hoppas.
Mig lär ni inte se röken av någonsin mer.
Farväl Distansgatan.
Farväl.