Motvals 3

Undertecknad & Ulf Brunnberg sitter på en krog.
Björkpanel inomhus & forsen brusar utomhus.
"Du Lotta." Säger Brunnpan. "Ska du med ut & röka?"
Vanheden kallar mig vid namn.
Det är fel namn.
Men det är dock ett namn.
"Nej tack." Säger jag. "Rökte just."
Hans aprikosa tröja försvinner genom dörren.
Ut i den ljumma sensommarnatten.
Jag sitter kvar & lyssnar lite avmätt på forsens brus...

Lover, lover, lover come back to me

Ikväll spelar mannen i mitt liv på Skandinavium.
Jag har slut på sekiner & ingen biljett.
Försökte på Blocket med ingen svarade på mitt desperata tilltal. Förlåt Kristina i Kungsbacka för dom 22 missade samtalen på din mobil.
Det var jag. Jag tenderar mani i stressade sitiuationer...
Jag har varit in love with mr Cohen sen jag var ungrefår sju år.
Vi elva års ålder var det som värst. Då talade jag bara i sångtexter & önskade ivrigt att Moder Courage hade varigt lösaktig i Kanada runt år 1977... Det hade hon inte, tyvärr.
Med jag råkar veta att än idag så önskar, både jag & Modren, att så hade varit fallet...
Hade en plan på att sätta mig i hotellbaren & agera groupie.
Det blev svårt.
Eftersom diverse svenska myndigheter har med, en imponerande laginsats, fullständigt knäck min sköra självkänsla under denna vecka.
Sen vet jag ju inte vilket hotell han bor på. Fabulösa dyrhotell poppar ju upp som svampar ur jorden i denna västsvenska kuststad. Det skulle vara snopet att sitta fel. Vid fel bar menar jag.
Sedan så hade det ju kunnat bli riktigt penibelt om Maestro frågar vad jag tyckte om konserten & jag måste fukta mina röda & erkänna att jag inte var där. Då skulle ju han tro att jag var en sådan kvinna som bara vurmar för sekiner & kött & inte det allra minsta för konsten.
Så är det ju faktiskt vekligen inte!
Nä, bättre att ligga på soffan & fundera.
Jag hoppas att han kommer tillbaka nästa sommar. Då jäklar...
Fast jag är himlans orolig att han ska dö. Han börjar ju, så att säga, stiga i ålder. Oroväckande mycket ålder...
Leonard, du ska veta att jag finns här för dig. Your enemy is sleeping. Your woman is free. Din hud har färg av mormorskudde. Jag har färg av snö. Jag ska köra din rullstol mot solnedgången. Vi ska röka en cigg & bära hatt. Jag ska riva ditt gubbagodis (engelsk konfekt, hallon/lakritsbåtar) på rivjärn & mata dig ömt med sked. Vi ses nästa sommar. Då ska jag dance you to the end of love...

Motvals 2

Undertecknad & Ulf Brunnbeg står ute & röker.
Befinner oss på någon form av industriområde i västsverige.
"Jävlar vad du är snabb på att lära dig text." Säger Brunnpan.
"Jo, jag har ganska lätt att lära mig text." Säger jag vördigt till Vanheden.
"Gör dig inte till!" säger han & blickar bort mot sin Ranch Rover.
Tystnaden lägger sig över någon form av industriområde i västsverige...

Landsförvisad?

Jag köper en stilla flaska rosévin på det populära Systembolaget.
"Har du leg?" Undrar kassören nyfiket.
Jag blossar av genans & övermod i mitt åldrade ansikte & lämnar fram mitt Id.
"Hoppsan!" Säger kassören, medan han mildt blickar över mina babymjuka kinder.
"Det trodde jag inte (Tihithihi, utbrister en annan...) Ditt leg har gått ut i Januari."
"Nä, men!" Svarar en annan. Fortfarande uppfylld av ungdomens nektar....
Hur som haver, skorna skaver. Jag går med, min enkla flaska vin hem, & förstår att jag måste skaffa ett nytt Id.
Lättare sagt än gjort.
I & med att mitt gamla leg är utgånget så gills ingenting längre!
Banken: Upptagna med mystiska räntor & diverse kontorsflörteri, hänvisar mig raskt till Polismyndigheten. (Vad göööööör dom egentligen på banken efter tre? Allvarligt...?)
Polismyndigheten: Detta rättskaffens näste.
Upplyser mig, i en översittande lagriktig ton, om att det är omöjligt för mig att skaffa en giltig identifikationshandling.
På grund av att: Mitt nuvarande identitetskort är ogiltigt sedan den fjortonde Januari.
På grund av att: Jag inte har en endaste liten anhörig inom denna kommun.
På grund av att: Mina vänner/älskare/älskarinnor/kollegor/bögar/flator/kvinnor/män, alla dessa människor i min omgivning, inte är betrodda att intyga att jag är jag.
På grund av att: Jag är ogift.
På grund av att: Jag inte har ett fast jobb.
På grund av att: Polismyndigheten inte vet, bye sure, att jag är svensk medborgare.
På grund av att: Jag tydligen är en icket arbetande flicka, utan nära anhöriga & med värdelöst ungänge. Tack så himlans mycket!
Polis, polis, potatisjävla gris!
Ilska & morr!
Imorgon ska jag hänga på låset till Skattemyndigheten.
Dom kanske kan intyga att jag är jag.
Enligt vad jag har förstått, så brukar ju Skattemyndigheten hitta både kleti & pleti. Hubba & Bubba. Knocke & Smocke. Fyrtornet & Släpvagnen. Kling & Klang. Blodsvenne & Jocke med kniven. Dupon´t & Dupon´t. Hans & Greta. Asterix & Obelix... & en himlans massa skattesmitare & annat skummelt folk. 
Dom borde ju även kunna hitta mig!
Tala om vem jag är. Hur jag mår. Ge mig lite återbäring & en smula hopp om framtiden... Come on Skattemyndigheten. Give a poor girl som life and sugar! Come on.....

Motvals 1

Undertecknad & Ulf Brunnberg står ute & röker.
Befinner oss i valfri Svensk småstad.
"Fan, Jag är så jävla rädd för döden." Säger Brunnpan & tar sig mot hjärtat som bankar under den bjärta pastelltröjan.
"Jaha." Säger jag. "Själv älskar jag döden! Älskart!"
Tystnad faller åter över valfri Svensk småstad...

Brott & Straff!

Jag kom på det!
Knäckte koden!
Inte tusan behöver jag något jobb! Jag ska ju in i finkan! Gå direkt till fängelse utan att passera gå! Efter den här A-kasse perioden så är det tveksamt om jag någonsin får någon mer period, men det gööööör inget! För då sitter jag i finkan! & där mina vänner, kostar man billigt. Får ju till & med lite betalt. Lön, med andra ord.
Åh, jag ser bara fördelar.
Att inte behöva tänka tillexempel. I finkan så är det fasta & rediga rutiner.
Jag blir väckt. Får mat som jag, tack gud, inte har lagat själv. Jag får gå i myskostym exakt hela dagen. Det är ju ungrefär som livet ter sig även nu... Myskostymen är gjord i ett mjukt, sladdrigt matrial & jag behöver aldrig mer hålla in magen.
Någon annan har bestämt när jag ska motionera & när jag skall sköta min hygien.
Jag får en trevlig sysselsättning. Kanske blir det korgmålning, kanske blir det skruvsortering. Detta dagsverke får mig att känna mig nyttig & behövd. Det stärker min självkänsla. Då blir det lättare för mig att, senare, anpassa mig till samhället.
Det där med anpassning är viktigt i finkan. Dom kommer förmodligen att ge mig tillgång till mycket litteratur. Kanske läser jag upp mina usla betyg, kanske pluggar jag till begravningsentrepenör på distans. Det kanske till & med blir en spännande kurs i ett ämne som man aldrig har inresserat sig för tidigare... vilken möjlighet till fortbildning!
Jag räknar kallt med att ha regelbunden sex i finkan. Blir någons bitch. & ibland bli bortbytt till någon annan medfånge, för ett litet paket cigg eller en festlig drog... Ombyte förnöjer.
Jag kommer att ligga i mitt chambre separeé & tomglo. Fjärran från allt vad räkningsbetalning & arbetlöshetsförsäkring heter.
Kanske gjuter terapeften, ja det är klart att jag får gå i terapi så mycket jag vill, (anpassningen ni vet..) tillräckligt med mod i mig så jag startar en teatergrupp. Vi spelar viktig & samhällskritisk teater. Inget jämmrans "Ryck mig i slipsen" här inte!
För detta framgångsrika initsiativ får jag ett stipendium & sänkt straff. Jag & mina medfångar åker på en bejublad turné genom Svea rike. Vi debatterar & disskuterar. Fortbildar & gestaltar. Alla som möter oss drabbas av akut Stockholmsyndrom. Visslar & applåderar. Kastar sina hattar mot skyn...
I & med min sänkta strafftid så bär jag nu fotboja.
Åhå! Då ringer dom från Kungliga Dramatiska Tejatern. Jag är en av dom nu. Jag & hustrumisshandlande akrörer spelar fintejater iförda pampiga sjörövarstövlar. Måste ju dölja fotbojorna. Vi larmar & gör oss till. Krumbuktar & kulinerar. Sedan går vi & dricker ett redigt stop öl! "Gutår, era gamla sjöbjörnar!!!" Vrålar jag till mina nyfunna vänner. "Gutåååååår!!" Vrålar dom lyckligt tillbaka. Ja, så kan det bli om man hamnar i finkan... Nu återstår det bara att fnula fram ett bra brott. Får nog fundera lite på det... mvh Raskolnikov

Misery is the river of the world

Hurra!
Det blev middag på lokal!
Jag & "Sugar Daddy" travar iväg mot en närliggande uteservering där det bjuds på både pizza & pasta till humana priser. Servitrisen är snabb & söt. Det är nyrenoverat. Bekväma stolar. Vi får alkohol & solen gassar. En riktigt fin kväll.
Då kommer dom. Fråga Lund. Slår sig ner vid bordet brevid &så börjar fördomsfesten...
Knocke & Smocke i egen hög person.
Iklädda, kvällen till ära, garderobens mest undanskuffade styvbarn. Brusiga & skojiga med en hudfärg av Piffi allkrydda. Pengar på fickan & en värdsvanhet som man bara ser i semestertider.
Knocke har med sig sin fru. Hon är från Thailand. Check. Hon har inget namn. Check. Hon är mycketmycket tyst. Check.
Smocke har med sig sin flickvän. Hon heter Samantha. Hon har skor man inte kan gå i & blicken vänd mot Nagiala...
Nu ska här drickas alkohol & umgås. Knocke & Smocke skrattar & pratar.
Tysta & Samantha är just: Tysta.
 Så fort någon av sällskapets damer lämnar bordet för att pudra näsan, så tar Knocke alt Smocke, tillfället i akt att berätta vilket värdelöst fruntimmer tolettbesökaren är.
Mitt pokeransikte blir mer & mer tolkningsbart. "Vad är det?" Frågar Sugar D. "Men hör du inte vad dom pratar om?" Det gör han inte för han har hörapparat av tveksam kvalitet... Det verkar bra & skönt just denna afton.
" Vi var ju i Spanien & där åt jag en sån jävulskt god pasta Carbonara. Så jävla god. Pasta Carbonaran. Har du ätit pasta Carbonara? Jag åt ju det när vi var i Spanien. Så jävulskt god. Jag beställde bara, en pasta Carbonara ska jag ha! & det fick jag. Den var så jävulskt god. Ibland så längtar man nåt så jävulskt efter en pasta Carbonara. Jag åt det när vi var i Spanien. Pasta Carbonara alltså. Det åt jag i Spanien. Så jävulskt gott. Pasta Carbonaran alltså. Den var så jävla god. I Spanien. Visst var den god? Ja, du åt ju inte pasta Carbonara. Men jag, Jag åt pasta Carbonara jag. I Spanien. Den var så jävulskt god där. Pasta Carbonaran. I Spanien..."
Vi är i limbo.
Plötsligt ringer Smockes telefon. Hotel California spelar den. "Skön låt!" Säger Knocke & tar några charmfulla krumsprång. Aftonens narr är utsedd!
Tyst & Samantha tittar i samförstånd på varandra & vänder sina blickar långt, långt, långt bort. Ända bort till Nagilima...