Heddas Fabler

Och på Tant Julle.

Och på varenda en

Jag lovar- jag ska hålla mig undan i fortsättningen.

Jag hör nog vad du säger Tessman.

Men vad ska jag göra på kvällarna här ute då?

Ja, det är väl det ni hoppas på domaren?

Ni som ensam herre på täppan---

Å Hedda, Hedda.

Hur kunde du vara så vårdslös med ditt liv….!

Du måste ha gjort det själv.

Eller hur?

För att du gjorde det själv.

För att du saknade mig.

För att du inte kan leva utan mig, visst?

Tyst!

Mig kommer du att sörja.

Eller hur?

Henne kommer du inte sörja.

Hon är en liten gås och du sörjer henne inte!

Men mig kommer du att sörja.

Eller hur?

Du sålde dig billigt Herr Lövborg.

Så billigt, så billigt…

Tessman?

Såklart Tessman också är en liten gås och jag sörjer inte honom heller!

Men han är ju verkligen välbeställd.

Eller hur Herr Lövborg.

Välbeställd

Välhängd

Välbeställd

Välhängd

Välbeställd

En ros är en ros är en ros som blir mos….

Nej tack.

Jag vill inte ha leverpastej.

Då räcker den inte och den gör mig tjock.

Har ni tänk på hur lätt det är att få nya vänner när man har gått och blivit tjock?

Jo,jo.

Jag har väl aldrig blivit så socialt uppvaktad som när jag käkat praliner på tvåhundramilijoner mil tåg runt hela världen och tillbaka igen.

Att i en oändlighet ha druckit vin och käkat leverpastej, men så fick jag ju också ett glatt gäng av nya vänner!!!

Därför att jag blir helt ofarlig.

Hotar inte kvinnor.

Ointressant för män.

Alla vill väl ha en trind liten harmlös vännina?

Alla säger att jag är så rosig och skimrande.

Det är ost.

Bara vanlig hederlig ost.

Inget annat.

Alla frågar om jag vill sitta, eftersom jag tydligen ser gravid ut.

Då brukar jag sätta mig

Plums.

Nej tack.

Jag vill inte ha leverpastej.

Då räcker den inte och den gör mig tjock

are

Och hennes jävla smalhet.

Med nyckelben som skälver

under hans

Föreställer jag mig.

Jag ska inte äta leverpastej.

Hon bara gör det.

Det är så!

Jag inbillar mig inte.

Lovar.

Det var Tjechov som sa det va?

Det där om att vapnet måste avfyras därför att hela publiken har sett det.

Vapnet.

Det hänger företrädelsevis över den öppna spisen…

Nej, min fettma är det inte mycket bevänt med.

För jag har ingen humor.

Det borde jag nog skaffa humor om jag ska fortsätta käka såhär…

Dessutom har jag väldigt tunt hår.

Ja.

Det var ju tråkigt att du måste se mig såhär.

Så vårdslös.

Med mitt liv.

Med ditt oäkta barn.

Som om vi led Tantali kval…

Och hennes jävla hårknut!

Slingrande och mjuk

som sjögräs runt hans kuk

Hon behöver inte tupéra håret!

Jag bara:

Gnuggnuggnuggnuggnuggnuggnugg

Ajajaj i hårbotten.

Bort usla fläck.

Bort.

Jag borde ha eldat upp det för länge sen.

Ja du Ejlert.

Vi sköt på det.

Skjuta fram det helt enkelt.

Skjuta på framtiden.

Eller på ponnyn

Eller i huvudet…

Skjut.

Skjuta.

Skjutas.

Skulle vilja återerövra dig som verk!

Säger man så?

Verk, bok, avhandling, masteruppsats.

Sats.

Satsa.

Satsat.

Ponnyn har jag i stallet och kuken får jag på kammaren.

Nu blev det ju inte riktigt så,

Men det brann bra.

Barnet.

Jag vet inte om ni vet att min far fick en hjärnblödning innan han gick bort.

Det gick väldigt fort och ingen var hemma.

Ja, i alla fall så kom han till sjukhuset, och så var han där ganska länge.

När han kom hem så hängde hans mun såhär:

Och hans ena arm.

Hängde ner såhär och han kunde inte riktigt gå.

Satt där som han brukade, men han läste inte tidningen för det kunde han inte längre.

Han hade en filt över benen sådär som väldigt gamla har.

Han kunde inte äta.

Knappt tugga och maten föll liksom ut.

Hängde i hans skägg och det blev spott överallt.

Jag blev så fruktansvärt äcklad.

Sen gjorde han dom där ljuden.

Som om han var sinnsessjuk eller nåt.

Efter någon månad så började han försöka gå.

Som en drucken, som en amputerad.

Fick inte på sig stumporna.

Fick inte på sig stövlarna.

Satt och tittade på samlingen i vapenskåpet.

Satt såhär och fingrade på flintasteken.

Förlåt, flintlåset menar jag.

Vi gömde amunitionen så att han inte skulle skjuta hål i taket.

Eller skjuta hål i

huvudet

Ja ni fattar.

Men det var ju inget bevänt med det.

När han sköt så gjorde jag mig av med nästan hela samlingen.

Tänk när vi var små och du stod i första vestibulen och väntade på mig och våra lekar.

Illustrerade magasin i brist på fotoalbum.

Och svara, det kunde ni allt Herr Lövborg…

Det var jag som fick er att svara, minns du det?

Tills du svarade fel.

Vad skulle jag göra?

Ponnyn i stallet och kuken på kammaren.

Så blev det inte.

Men vi ses snart Ejlert.

Och det skall bli mig ett sant nöje att äntligen få sätta en kula även i ditt andra huvud.