Mögets mysterier del 1

Jag vill börja om från början.
Börja om på nytt.
Jag rensar ut & går vidare.
Det är inte första gången, snarare sextionionde försöket.
Garderoben töms i hast på felköp, felfärg & urväxt.
I vanliga fall så brukar jag ge bort garderobens styvbarn till vänner & bekanta eller di fattige & arme, men eftersom min ekonomi är körd i botten & kärleken till mitt skå verkar hopplöst obesvarad, så beslöt jag mig för att sälja lumpen.
Med väskan full av finlump gav jag mig, positivt tänkande iväg till det som vi kallar Secondhandaffär.
Alltså en sådan inrättning där mina paltor av åtråvärt märke säljs & sedan delar jag & affärsföreståndarinnan lika på det hele!
Lite win/win sådär...
Föreståndarinnan är hötorgskonstnärligt utstyrd & har ett hennafärgat hår som vittnar om hennes sjusärdeles enastående egenart.
Hon nyper & petar, studerar & klämmer på kvalisorter & märkeshysteri.
"Åh, Det är sååååååå många som vill lämna in kläder här"
"Såååååå många. Sååååå jobbigt."
Fast... Det är väl lite bra, tänker jag.
Om man nu har bestämt sig för att driva det som vi kallar för Secondhandaffär.
När hon studerat allting noganoga likt en senildement museievaktvästare & har tagit både lupp & mikroskop till synandets hjälp, så bestämmer hon sig för fyra exklusivt utvalda plagg.
Mig kvittar det lite lika eftersom jag är glad bara en får loss stålar till en fika å en macka...
Får jag loss en tia så ber jag att få tacka.
Vi skriver ett omständligt kvitto som ett kontrakt på vårat lilla avtal.
Men plötsligt får Hennes majestät begagnat autokraten en missnöjd rynka på sin ca 42åriga näsa.
"Men... Dom här plaggen luktar ju väääääääldigt mycket garderob!"
Eftersom vi nu talar om handelsvaran plagg, så kan det nog vara rimligt att dom har bott i just en sån.
Garderob.
"Åh, då måste jag ju tvätta allt!"
Sååååååååå jobbigt."
I Bleknosens garderob så bor det bara paltor som är nytvättade i rikligt med förnämt doftande, franskt sköljmedel & vistas bland, om än inte hemsydda men dock, utsökta små lavendelpåsar.
"Usch vad det luktar unket."
& plötsligt fick jag veta att försäljnings dealet ändras när den stackars föreståndarinnan tvingas att tvaga bort bleknosmjäll & bleknoskatarr.
50-50 förvandlades nu till 30-70.
Inte till den undertecknades fördel.
Eftersom Bleknosen är en smula svagsint i sin persona för tillfället så bemöttes denna undermåliga förhandling med mol tystnad.
Du får ta mina pengar.
Du får piska mig uppifrån din höga pidestal.
Men när du säger att jag luktar illa så måste jag tyvärr sticka ut dina ögon.
Eller bara gå hem & gråta över att jag inte bara är obemedlad.
Utan att jag, dess utom,stinker...