... & demoner

Ååååååååå!
Idag var det en underbar Söndag. Linus & Liam sov ända till halv nio, & lilltjejen kom intultande för mammasov kl halv sju. Grabbarna lyckades hålla sams & vi lagade en riktig helgfukost tillsammans. "Mamma, får jag hälla upp juice själv?", frågade Olivia. Plötsligt ser jag hur stor hon har blivit. Tänk vad småbarnsåren går fort, trots att när man står där med blöjbyten &ammning, tror att det aldrig ska ta slut:) Ibland önskar jag att ungarna var små igen & att man fick njuta av deras bebisdoft. Men nu minsann är det två små herrar som klarar sig själva:( Tur att lilltjejen fortfarande tycker om att gosa & mysa. Efter frukost blev det långpromenad. Liam & Linus tyckte att det var spännande att promenera vid vattnet & jag hade kommit ihåg att packa ner skorpor så det blev några smulor till dom hungriga fåglarna. Vi tog med vagnen även fast Olivia går duktigt själv. Men hon blir fort trött & det är inte alltid så lätt att hålla storebrödernas tempo... Clementiner hade vi också med oss. Tyvärr så glömde jag servetter. Så nu är mina nya jeans fulla med kladdiga fläckar. Det gjorde inget, eftersom vi hade så otroligt mysigt & roligt. Killarna fick hjälp av lilltjejen att rita en hopphage, så även mamman fick några lediga minuter i solgasset:) Väl hemma så var det dax för film. När Liam fyllde år så fick han en film av Jockes föräldrar. Det har han sparat fast vi har läst baksidestexterna varje kväll. Men nu var det dax. Jag tog värdens gulligaste kort när alla tre är nerbäddade under fleeacefilten. Efter film & gos så var det dax att packa pappaväskorna. Lite sorgligt känns det allt att se sina underbara ungar lägga ner saker i väskorna. Tre hela dagar ska dom vara hos Joacim. Det känns som en evighet. Men samtidigt är jag lite spänd & förväntansfull. På tisdag kväll ska jag äta middad med Peter!!!!!! Det känns pirrigt & nervöst & det var ju så många år sedan som jag var ute i "svängen". Här om dagen så frågade jag Titti "Men tänk om jag har glömt bort hur man gör?". Då skrattade hon jättemycket & sa att det var som att lära sig cykla! Hon är så rolig! En annan av Tittis historier: Vet du vad det är för likhet mellan män & toaletter? Antingen är dom upptagna eller fulla med skit!:)Gud, vilket stöd hon har varit för mig. Särskilt efter separationen. När jag inte fick på mig mina döfina, jättedyra mockaboots för att jag hade säkert 20 gravidkilon kvar att gå ner, så tog Titti bootsen till skomakaren som sydde i en resår! Bästa hon! Titti är nästan mer uppspelt över dejten med Peter än vad jag är. Jag är bara nervös. Håret känns risigt & har inte blivigt lika fylligt som innan ammningen. Jag har alltid haft fin figur, men tre barn har satt sina spår på mage & höfter. Man är ju inte tjugo längre. Tack gode gud för att det är modernt med tunika:) Jag har ingen aning om vad han har tänkt sig, eller vilken restaurang vi ska på, jag vill bara inte vara för uppklädd... Men lite mascara & rouge åker nog på:)  Jag hoppas så att det blir lyckat! Det blir det nog för jag känner mig så trygg med Peter. Det är skönt att han också har barn & är separerad. Jag tror att han är en jättefin pappa. Trygg & lugn. Ibland så måste jag dra efter andan när jag tänker på hur busig han är i håret. Mmmmm, mörkbruna lockar. Alldels lagom ofixat sådär... Hela han är så fin. Men det måste verkligen vara på "riktigt" för att jag ska våga mig in i en rellation. Kanske är det på riktigt mellan Peter & mig? Egentilgen vet jag inte så mycket om honom. Vad har han till exempel för förhållande till sitt ex? Skulle han vara redo & satsa helhjärtat och starta en ny familj? Å, nu rusar jag iväg igen. Måste ta en sak i taget. Men man är ju alltid orolig om man ska släppa in någon ny i min & ungarnas trygga tillvaro. Då måste det ju fa-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------Note to myself: Håll dig till angiven dosering.

Fringe moment

Lutade sig fram.
Såg mig själv i ögonen & ljög.

För allt vad tygen höll...

Huvud axlar knä &

Igår fick Bleknosen en blodpropp.
Den satt i knävecket & var dödligt farlig.
Det Googlades, & symtomen stämde utmärkt.
Med viskande röst & dödsdomen skriven i pannan, så ringde jag in Sugar Daddy för en diagnos.
Han kom.
Han såg.
& pekade på fel knäveck.
"Jo, men där har du något konstigt..."
En fräken som hittat fel.
Ett födelsemärke, som på bevis att jag levererats smärtsamt till vår grymma värld...
Själv kände jag hur Ebolan åt på min mjölkvita lekamen.
Ringde raskt till viss form av familj, för att ta det dramatiska avsked som vi alla förtjänar
Lade vitvalslekamen ned på bolstrig vila.
Vaknade arla morgon & insåg att proppen tydligen löts upp av div världsomfattande medikamenter.
Inget vandrade upp till hjärteroten.
Ingen Indianiajonestjuv som vill äta stenhjättat till arla morgonmål.
Propp.
Just när man spelar så går det en propp,
propptoppproppipoppropptpopp.
Eller nåt...

Myskoligisk mytomani

Funderar på om jag ska ge mig ut i skog & mark.
Frisklufter & kärrdofter.
Lycka i en liten skog?
När jag var någon form av barn, så var det nära till skogen.
Tro det! Vi bodde ju mitt i den!
Oändliga exkutioner med kottsamling & pinnletning.
Allt forslades hem till ett hus vid skogens slut.
Där användes naturmaterialet till konstnärliga utsvävningar.
Moder Courage var iklädd gummistövlar & shorts med tryckta svalor.
Ryttmästaren hade rött frotté pannband & visade värdelösa genvägar som ofta ledde familjen ner i träsk & mystisk myrmark...
Pga denna friskluftade barndom, så såg jag tillslut inte skogen för alla trän.
Naturblasé.
Avgastörstande.
Men nu på gammla dar funderar jag på att ta upp bardomens stigtraskning på nytt.
Behöver nämligen en hobby.
Då tänkte jag:
Myskolog!?!
Svamp-Stintan!
Kalaskremla, sötsopp, mystikmusseron, rasriska!
"Lite blekare i färgen samt något större & kraftigare än vår vanliga kantarell. Svampköttet är vitt med något skarp smak. Anses vara den godaste kantarellen."
Blek kantarell, blek fingersvamp, blek ostronmussling...
Det finns många av mitt folk där ute i terrängen.
"Amanita virosa.... Amanita... "
Jag hör hur dom kallar.
Destoying angels kantar min väg.
Gyromitrinet pumpar i ådrorna.
Mask & träck krossas under murkelletarens praktiska allväders stövel.
Murkla är min absoluta favoritsvamp.
När dagen är kommen så köper jag hem en liter grädde & dyr congac, tre nävar skrynkelsvamp, ätes som soppa.
"Amanita virosa...."
Mätt & glad med festliga hallisar.
Så kan det gå när man blir med hobby.

no 2

Vi talade plötsligt om vänskap.
Bortskämd är Bleknos av den varan.
Ingen rea.
Utan dyrt, värdefullt & kvalitativt.
För ett ögonblick så drog sig stupen ihop & hjärtesnurpen tog sin rättmätiga plats.
Så saknar jag dom som försvann.
Sällan tänker jag på dom.
Borde rannsaka, men går tilbaka...
Nostalgi är icket my piece of art..., men sällan släpper himlen manna.
I förvåning över detta mirakel, så kokas det en viss sentimenal gröt.
Ätes utan sylt, eftersom det är russin i...
Russin är inte sylt.
Frukt är inte godis.
Råkost är inte min grej.
Några fattas mig tydligen.
Men jag sörjer inte er dagligen.
Jag har dom finaste kvar.
I don´t mean to suggest, that I loved you the best
Can´t keep track of each fallen robin
I remeber you well in the Chelsea Hotel
that´s all
I don´t even think of you that often....

Kolsyrekättja

Hej!
Mitt namn är Bleknos & jag är slav under sötedrickan.
Alla: "Hej Bleknos!"
Jag äter inte godis.
Kakor & bullar intresserar mig inte nämnvärt.
Men det gör läskeblask!
Undertecknad är dessutom bärare av den förtretliga missbrukargenen, så begäret & konsumtionen ter sig närmast omåttlig.
På första plats i detta bornerande, mosserande missbruk är Coca-Cola.
Brun, söt & toppad med koffein.
Gudarnas nektar, som även fungerar fint som silverputs... Kan det bli bättre?
Tydligen blir man tjock & depprimerad av överdosering, men av vilken last blir man inte det?
Biverkningarna käns totalt sekundära när man pyser korken på halvlitersflaskan & klunkar så det bränner i struphuvudet.
Orgastiskt iskall med en nypa citronmeliss.
Passar som smakförstärkare till de flesta maträtter.
Salt, sött, toppat med koffein. Admirabelt!
Att trippa ner från ett mångårigt colanyttjande befinner sig långt ner i Dantestruten.
Själv trillar jag alltid dit igen.
Som en gummiboll...
Eftersom man inte vill vara överviktig & moloken, så införskaffades en kolsyremaskin till hushållet.
Med den som avtändningskompis så går det aningens lättare...
Mycket vatten blir det.
Nu har det börjat slarvas igen.
Under gårdagen så inmundigasde en anselig mängd Citronfanta. & det vet vi ju alla att det är inkörsporten till tyngre läskedrycker...
Tittar på petflaskorna & skammen porlar genom sockerstinnt huvud.
All bubbeldricka är god!
Även c-vitaminbrus & Samarin...
Nä, nu kommer jag på några missprodukter:
Koko-Bahia, kokosläsken
Fantomenläsken, smakade... ja ingen vet... Köptes mest för att jag var en trogen klubbmedlem...
Batmanläsken, apelsin &... var det lakrits? Ja, så var det nog.
Dr Pepper. Att förstöra Cola! Skäms!
All form av försök till choklad & körsbärsläsk tenderar &så till graft misslyckande...
Nästa vecka ska jag vara helt Cola fri.
Lovar!
Skriver om sången.
"Boggalo, dansa rock n´rola..."
Fast alla vet att orginalet var bättre!
Biter mig i tungan & fyller min flaska med vatten...