Vind i seglen!

Jag har fått min identifikationshandling!
Det kostade tid & tårar, men nu är den min.
Kortet är ljusgult & tjusigt.
Den goda skattemyndigheten hade vänligheten att använda en smula vaselin på linsen.
Det gjorde mig himlans söt.
Ser ut lite som en hattifnatt som blivigt påkommen med händerna mellan benen.
Alltså himlans söt!
Striden har för tillfället rasat klart & jag skurar upp efter blodvitet.
Allt är frid & fröjd & Troja har långsamt börjat återuppbyggas.
Alla mina namn är felstavade men det är smällen man får ta såhär i efterkrigstid.
När jag hämtade ut existensberättigandet var det ingen kö.
Allt gick fint, förutom en murken blick från Rutigskjortan.
Han hade, tack & lov, inte hand om mitt ärende denna gång...
Skitpratet i fikarummet unnar jag dig Rutigskjorta. Du fär säga precis vad du tycker om mig till dina kollegor. Bjuder på det!
Vet dock att jag aldrig någonsin kommer att få ta del av en mastig skatteåterbäring.
Det är ok.
Jag finns & existerar.
Det är väl huvudsaken...?