Den häck som inte växer kämpahög

Hur länge sov jag?
Undrar hon & skakade pälsänglar ur trasselhåret.
Mycket har tydligen förändrats sedan vi sågs...
Mycket säkert till det sämre tänkte hon sin vanliga norrländska molokenhet trogen.
På darrande ben knicklar man sig ut ur tornrummet & likt avkomman till en, till exempel, indisk gud så börjar man söndagsflanera jordestigen fram...
Hamnar på premiärer & utredningar.
Lunchrum & leksaksaffärer.
Eftersom många i min allra käraste & närmaste närhet har välsignats med attraktionskraft & befruktade älskog, så kan det hampa sig så att man hamnar just där.
I leksaksaffären.
Bleknos har inget direkt trängtande minne efter barndom med tillhörande utfrysning, men dom små kommersiella plasthästarna ligger henne fortfarande varmt om den sargade hjärteroten.
"Nämäh!
Säljer dom inte My little Ponies längre?"
Frågar den förvirrat barlösa mitt inne i plastlandskapet fullt av överraskning & tveksam kvalitet.
"Jo, där."
Modervännen pekar på en hylla samtidigt som hon rappt & förberett svarar på sin kära avkommas trug.
Där står dom ju!
Barndomens heliga graalar.
Men?
Va?
Det här stämmer ju inte!
Någon har glömt att mata ponnyhästarna.
Dom är som små pastellfärgade skelett med stora, glasartade, amfetaminstinna ponnyögon.
Vanvård!
Vanvård!
& djurens rätt!
Vill bleknos vråla & genast göra en namninsamling.
Släppa ut minkar & skipa rättvisa!
Ponnysarna är smala som vidjor över midjan.
Den beniga flanken rymmer nu endast en enda symbol.
Manen & ögonfransarna är milslånga, men ökad hårväxt hör väl ihop med självsvält drar jag mig till minnes.
Små till växten har dom blivit & på några stackare växer en frodig penis mellan deras ögon.
Arma små värddjur!
Är jag förvånad?
Nej.
Den berömda tröttheten breder ut sig & längtan till sin egen chimär tickar i bröstet.
Svingar sig hemåt för att drömma om tidig juraperiod då plasthästarnars rövar var fylliga & symbolen ofta var glass.
Som små nötkreaturens Venus de Milo.
Men tiderna förändras & det enda jag kan göra är att krypa till sängs igen & drömma om mazariner & fred på jorden.
Nästa gång jag vaknar så har jag kanske tjockt lila hår, bulemi & en pampig kuk i pannan.
& om det är mitt öde, mina vänner, så skall jag icket häpna.

Lilla snigel akta dig

Dom skriar så hjärtskärande i natten.
Spårvagnarna.
I varje kurva så öppnar rälsen sin ton & släpper ut den gällaste av arior.
Lite som en själv när en cyklar.
& måste svänga in på sidospår & vilsenhetsstigar.
Lika väl som jag önskar att mitt hår vore rött,
så önskar jag att jag kunde signalera sväng på enklare sätt än att låta Hades alla hundar bubba upp ur stämningsbanden.
Men.
En
Kan
Inte
Släppa
Styret

Vi måste med all vår styrka & ömhet skydda glädjens lilla snigel

Tvättkorgen har kapitulerat.
Böjt sin rygg under mitt slarv.
Gått liksom upp i limningen.
Inte för att en räknat med särskilt högpresterande kvalitet, men ändå.
Sig själv skall hon skylla som det står i skriften.
Helig eller ej...
Överallt ligger det pinnar som borde bli till hus.
Hus som inte hunnit byggas.
Svansarna är tappade & pojken i sagan spikar fast svansarna på gråa moln på ängens klorofyll.
Det doftar av något annat här.
Svårt att placera men inte helt främmande...
Om nätterna regnar det.
Vargen ylar.
Ylar av hunger & klagar.
Rödluvor passar i vargamagar.
Alla doktorerna & handläggarna & knappstöparna & skattvaktarna har gått på semester så allt vi andra kan göra är att vänta.
Blunda & vänta & klafsa runt här på myrarna.
Hjortron?
Nej, inte säsong.
Det är noga det där med säsonger.
Gäller att liksom hänga med...
Tvätten måste hängas.
Men den borde tvättas först.
Därför delas den prydligt upp i olika praktiska påsar & gradantal.
Sen då?
Då fyller vi i alla papper & överdoserar sköljmedel för att vi kan & för att vi vill dölja.
Den lilla snigeln aktar sig & hoppas att vargarna är där dom borde.
Hoppas.
Hoppsan.
Hopslå.
Läser en tidning som angår det skrå som en inte längre tillhör.
Jaja,
Alltid lär man sig något.
Som det står i skriften.
Helig eller ej...

9

sorg förtvivlan, bedrövelse, ledsnad, bekymmer, vemod, grämelse, saknad, smärta, ve,elände, tårar, gråt, kval, lidande; sorgdräkt, svart (motsatsord: glädje)

5

Det blåser skacker in från strömmen
Bilan vilar ock så jag
Men var är Morfeus, han med sömnen?
Att frälsa oss från denna dag

Bakom mina solglasögon kan jag va...

Jag såg henne gå framför mig.
Hon hade långa shorts & ett sommrigt linne.
Jag tog av mig solglasögonen för att se hennes kulörer utan sepiafiltret.
Hon har en ergonomisk ryggsäck.
En stark rygg.
Hon är på väg & njuter av det fina vädret.
Då slår det mig att hennes goda hållning nog beror på att hon har växt som människa efter sin skilsmässa...
Den skedde mitt i livet & var såklart jättejobbig för hela familjen. Men tack vare sitt sociala nätverk & goda utbildning, så fick hon all hjälp hon behövde. Arbetskamraterna ställde upp till hundra procent. Hennes föräldrar hjälpte till med barnen & hela förra sommaren fick Max & Anjelica vara på familjegården utanför Nora nästan hela sommarlovet. Då hade hon gott om tid att få i ordning i nya lägenheten & han faktiskt även med en veckas semester med sina allra närmaste bardomsvänninor Klara & Liselott. Väl behövligt måste jag säga. Nu har hon kommit till rätta i dom nya kvarteren & barnen har fått många goda vänner. Hon är inte redo för ett nytt förhållande, men tycker att det är trevligt att flörta på tex after worken. Hon har under våren gått en Abf kurs i växtfärgning & sista veckan i Augusti så ska hon åka på fördjupningskursen ute på Orust. Då får barnen en trevlig vecka i Nora är planen...
Jag blir så himlans glad att hon har det så bra!
Att hon klarade livskrisen så galant.
Stora tårar fyller mina melerade.
För att det är så fint.
Fäller ner solglajorna & snyftar en smula i klänningfållen.

Men annars fungerar medicineringen utmärkt!

Tradition

Herr Hänryckt är här igen.
Han trycker sin svullnad mot mig.
Alla njuter så omåttligt av hans gunst.
"Smek mig tjock" manar han.
Jag svarar inte.
Sorterar papper & eldar med fotogen.
Önskar likhet med dom som svankar i hans ljus.
Detta ljus får mig dock bara att blekna.
Ännu mer,
om det nu är möjligt...