Tradition

Herr Hänryckt är här igen.
Han trycker sin svullnad mot mig.
Alla njuter så omåttligt av hans gunst.
"Smek mig tjock" manar han.
Jag svarar inte.
Sorterar papper & eldar med fotogen.
Önskar likhet med dom som svankar i hans ljus.
Detta ljus får mig dock bara att blekna.
Ännu mer,
om det nu är möjligt...

ParadoxParadox

Om en skyller på andra?
Blir en inte då hopplös & odräglig i sånahäringa sociala sammanhang?
Men om en skyller på sig själv så hamnar en ju aldrig i sånahäringa sociala sammanhang.
Eller?
Men om en skyller på någonsånhäringa Gud?
Då borde en ju vara religiös.
Om en skyller på ödet så borde ju en ha en kristall.
& om en skyller på bardomen så borde ju en ha haft en svår.
Om en lägger ut sitt lidande på sånhäringa entreprenad så borde väl mottagaren tröttna?
Eller?
& när ska en på med offerkoftan? (Tidens just nu mest omdiskuterade plagg...)
Innan?
Efter?
Eller under tiden?
Är det den som kliar?
Offerkoftan?
& ska jag i så fall tala om det?
Klaga?
Trots att den är vävd i det mest ekologiska av naturmaterial?
Men den kliar.
Det måste vara yllet.
En vill ju bara i slutändan vara varm.
& trygg
& funktionabel
& utan kofta
fast det drar kallt så in i helskotta från fönsternare...

Verkligheten del 2

Bleknos kan ingenting om styckningsscheman.
Jag fick ett rött förkläde & pryade för allt vad tygen höll.
Tyvärr så har en inte så mycket till kallskänkeutbildning, tyvärr så har en dåligt med både kassavana & verklighetsförankring...
Men det gick under omständigheterna hyfsat.

Saker som jag har lärt mig på min prövopraktik:
Farbröder borde tänka mer på sin artikulation när di handlar charkuterier.
Det underlättar att betala med kort.
Flankstek går utmärkt att grilla men bör marineras innan.
Ostsnören är vassa & kan skada tex små fingrar.
Sivans hushållsost är god & inmundigas med fördel till champange.
Det finns fasligt många sorters färs.
Det finns fasligt många sorters korv.
Det finns fasligt många sorters handbakat knäckebröd.
Farbröder köper rätt skumma grejer såsom kalvsylta & blodkorv.
Tanter blir otrevliga om inte det finns lammstek att tillgå.
Jag är värdelös på huvudräkning.
Det äts mycket bacon.

Föreståndaren sa att jag var en finfin skådespelare.
Sen förfasades både han & övrig personal över att det var så dåligt med kunder dagen till ära.
En rodnad spred sig då på fläskkorvsfärgad kind & jag valde att inte tala om att med mig hade dvärgförbannelsen dragit in i butiken...
Sen slog det mig att förbannelsen kanske blommar extra friskt sedan jag gick ur svenska kyrkan...
Fast det var ju ett par år sedan.
Måste nog gå med igen...
Offra några lamm till alla tanters stora förtjusning.
Amen.
Imorgon ska jag söka jobb på Tempo.
Var inte avundsjuk, det kommer nog att gå åt en mildare pipsväng...
Det var iallafall vad sierskan Kassandra viskade i mitt öra runt halv fyra tiden denna välsignade vårdag...

Liten kaka med hjorthornssalt

Eftersom jag som ville snajda & stila mig för högdjuren & tejatercheferna så tyckte jag att det var bäst att visa det lilla barnet i foajen omsorg & moderlighet.
Vi kastade boll & lekte friskt.
Sen när jag skulle avrunda hela min barnvänliga härlighet genom att pussa den lilla keruben på kinden så råkade jag visst pussa fel.
Jag råkade pussa dig, min vän i etern.
Vi blev lika förvånade båda två tror jag.
Men pussen blev kyssen som smakade överläpp & skäggstubb.
Vi höll på länge.
Tills mörkret föll.
Då gick vi hand i hand ut i aftonen den fina & talade om värme & människor.
Sen drack vi vin i ett växthus som nog var designat av en dansk...
Det lilla jag känner dig så har jag liksom tyckt att du verkar mycket hyvens, men det här var ju verkligen jättetrevligt!
Vi är så rosiga ihop.
Kan inte för ett ögonblick hålla händerna från varandra.
Som en hel Harlequin roman!
Jag känner mig konstig.
Det kan vara eufori.
När växthuset stänger blir du, min vän i etern, som förbytt.
Plötsligt så är jag ett lömskt litet luder som har påtvingat salivutbyte med dig, stackars oskyldige.
Efter en rejäl utskällning av understående så trampar du myndigt iväg på en kullerstensgata, som just denna midnattstimma, kan ligga i tex den kungliga Hufudstaden.
Detta utspelade sig i hallucinationernas verklighet för ca en vecka sedan.
Men sen dess har jag haft dåligt samvete.
Att jag tvingade dig till pussar.
Att jag inte förstod dina signaler.
Att jag var egoistisk & liderlig.
Så därför, min vän i etern, säger jag nu förlåt.
Förlåt.

Phu!
Nu känns allt mycket bättre...

Verkligheten del 1

Bleknos måste prya.
Bland korvar & skinkor är det tänkt.
Som en visthusmus.
Autodidakt & inkompetent.
Men räddad av espri & frodiga behag?
På alla era frågor kommer jag att svara: "Högrev"
Där finns en kvarn & en såg som jag inte får fastna i för då blir det söligt & kannibaliskt...
Där finns många skinkor feta
men dom bästa ska ni veta
Får jag sån skinka aptit
knaprar jag i mig en bit
& det gör jag hela dagen
sen så blir jag mätt i magen.
Men det får man nog inte, så jag måste äta ordentligt innan jag går dit.

mvh
Samhällsonyttan

I som här inträden, låten hoppet fara

På ett av dom många socialamedier som undertcknad, med den amfetaminstinnes överdrivna espri, befinner sig på, finns en sida som heter "Att överlista Jante".
52783 medborgare gillar denna sida.
Det handlar om att lyfta sig själv & andra i vardagen.
"Du skall tro att du är någon & alla andra &så" är rubriken.
Föreläsaren/psykologen/coachen som har skapat denna är ruskigt vältränad.
En blond frisk viking med skäggstubb & doft av vår.
Jag tror att han får ligga utav bara den.

Jag stod i mitten av min levnads bana
då i en nedmörk skog jag mig befann
där ej mer väg & stig jag kunde ana
Ej vet jag längre hur jag skildra kan
en skog så full av grymheten & nöden
vid minnet än mig skräcken slår i bann
Den ödslig var som tomheten, som döden

Där står det visa, positiva citat & små berättelser från den bistra verkligheten.
Kommentarerna är ofta små bultande hjärtan & uppmuntan så som "Precis så!" eller "Sant!" eller "Tack för fina ord!"
Bleknos har mycket att lära av denna godhet.
Men istället så knyter sig hennes vallika väsen i harm & med den inlärdas hjälplöshet fylls människosinnet med svarta tankar & helsikets alla dofter & sot.
Skuld & skam penetrerar henne som den vane älskare han blivit.
Älskogen är svart & het & medaljen från Malebolgialoppet slår häftigt mot sänggaveln.
En vet att en är sin egen lyckas dystra smed & att ingivelse i leken får leken tåla.
Nu finns inga ursäkter längre.
Skomakaradepten skall bliva vid sin läst med måste ändå följa sina drömmar.
Anfall är det bästa försvaret emedans det egna berömmet luktar illa.
Nära skjuter ingen hare & inga ursäkter finnas mer & stjärnorna på himmelen de blänka.
Nej, här är en ingen koryfé direkt.
Indianers visdomar & barnets rena, klara livåskådning virvlar ända vägen ner till oss åttonde kretsen.
Nu finns inga ursäkter längre.
Med darrande pekfinger & knip i hjärteroten undrar en om en skall bli nr 52784.
För att en borde.
För att en vill vara med.
För att en vill ligga med en vältränad vis man som kommer att uppskatta en för vad en är & som erbjuder fönsterplatser åt gamla damer så att lyckan sprutar ur starrögonen på dom.
För att en vill vara entreprenör.
Vinnarskalle med framåtanda.
Uppskatta det lilla i vardagen yadayadayada.
En vill ju.
Vill så det värker.
Men var dag har nog av sin egen plåga.
Detta, min vänner, är priset för att dansa motvals.
& att vara en smula pessimistisk till sin läggning....

Vehikel vännen

Det kan vara så, att när tiden är kort & sträckan är lång, så får man hjälpa till.
När motorn runnit ut sin sista av nötdjursstyrka & pyttipannan fräser gemytligt på stekbordet på övergiven sylta.
Det kan vara då som man ber undertecknad hämta något absolut nödvändigt i fordonet.
Ett lysande exempel vara:
Handväska
Karta
Cigaretter
Snus
Veckotidning
Blodsockerhöjande godsaker
Eller något annat livsupphållande för stunden.
Då går den oinkörde snyltåkaren, Bleknosen, ut.
Betrodd med bilnycklar & en hjälpande hand.
Då kan det bli så att, den bleka varelsen, för en stund intar chaufförens ansvariga persona ett kort ögonblick.
När en går med släntriga, världsvana steg, fram till fortskaffningsmedlet där skatterna husera.
När en dinglar sådär modänt med nycklarna från oförlovat ringfinger.
När en sådär normativt trycker in lockupp knappen som om körkortet togs i tidiga tonår & varken var dyrt, komplicerat, eller särskilt märkvärdigt...
När en plötsligt får känna sig som en av dom andra som är på the road to Hell.
När passageraren öppnar bildörren bara för att en kan.
& därför &så inser att makten inte var hennes.
Men låtsas in i det längsta innan en travar tillbaka till mästaren med överviktiga steg & en simpel turistkarta under den rundnätta överarmen.
& tänkande på den tiden då en hade förutsättningar...