But the pearls ain´t free

Det är tydligen kaos i existerandet.
Det man då ska göra, som jag lärt genom radio, tidningar & tv, är att tatuera sig.
En bild som finns i betraktarens öga & som skall ge själaroten harmoni.
Trots rädsla för det beständiga så funderar jag över motiv...
Ett ostron.
Rita ett ostron på snövit skuldra?
Det skulle jag säkert gjort om jag var en annan & ostronet icket var, till sin gestalt, så irreguljär...

Starving in the belly of a iron maid

Aj!
AjAj...

Ladys and Gentlemen. This is your captain speeking....

.... We are going to crashland in a few minutes...

Flyga flygmaskin.
Känns inte det lite random sådär?
För det första: Bleknos tycker att det är knepigt att tinga sin biljett via datamaskin.
Detta beror på, dels en Ågren inför beslutstagande & det definitiva.
& dels denna humanitära oro över tekniken kontra människobarnet.
Det kommer att bli tilt & trassel med andra ord!
Men när man, mot förmodan, lyckats med denna trapetskonst så är man tillåten att bege sig till detta underland som vi kallar flygplats.
(Men i den nordligaste hembyggden heter det dock fortfarande flygstation....)
Då kommer mailen.
Med mystifika referensnummer & bestämda förhållningsregler.
Men bleksvettig panna packas sedan resväskan noganoga.
Hemma lämnas molotov cocktails & skarpslipade samurajsvärd.
Hur mycket parfym innehåller parfymflaskan egentligen?
Kan ögonbrynspincetten åka i handbagaget eller måste den lindas in i stryktålig ylletextur & packas längst ner i Amerikatkofferten?
Har jag något att förtulla?
Räknas medikamenter som livsmedel eller knark?
Vad är knark?
Är Alvedon knark?
Knarkar jag?
När går flygbussen & hur i sådana fall betalar jag biljetten på detta förgängliga fordon?
Ska jag skriva in mitt bokningsnummer i apparaten eller ska jag gå direkt till incheckningen?
Va fan.
Direkt till incheckningen.
Det var fel-börja om.
Gud, vad många olika flygbolag det finns.
Klistra klisterremsan rätt på väskan.
Svårt att bemästra...
Legitimation & fingeravtryck.
Är detta det sista jag ser av mitt bagage någonsin?
Klarar jag mig igenom säkerhetskontrollen?
Blir orolig att jag, helt ovetande har både intimsmycken & höftleden full av metallspik.
Det verkar gå bra...
Nej, av med skorna.
Varför tog jag på mig dom antika, lårhöga snörkängorna?
Det bildas kö.
Marinblåa män med högavlönade yrken swischar förbi mig.
Kvinnor med kavaj, karriärknut & välmanikyerade naglar tittar bistert på min slarviga uppenbarelse.
Phu!
Inne i den gyllende kretsen.
Ombord på det efemära färdmedlet.
Hur många tidningar får man ta?
Händerna är redan fulla av trycksvärta...
Varför lyfter vi inte.
Ingen vet.
Flygmadamer viskar i mikrofoner om att "Crossbording check. Bording complete."
Aeronauten ser vi inte röken av....
Ibland trillar motorer & andra väsentliga delar av & arga resenärer ska ombokas genom olika svävande boknings system. Ibland så är någon borttappad eller en misstänkt terroristkappsäck försenar start & landning.
Men ibland så kommer man iväg.
När locket bankar mot min trumhinna & vi trotsar tyngdlagens bestämda form, så bryr jag mig inte om att oroa mig ang vilket rullband jag skall hämta ut bagaget vid.
Plötsligt doftar allting Juicy Fruit.
Det pirrar i allas magar & vi får välja mellan kaffe & the.
Då känner jag mig rik.
Trots att jag så sällan betalar mina flygresor själv....

Ps. Skulle himlans gärna vilja jobba som väskrönkare på en flygplats.
      Endast av nyfikenhet...
      & lite för att det påminner i sin melodisats om "fanjunkare"... Ds

Quidquid latine dictum sit, altum videtur

Prolog.
Fanfar.
Entré.
Nu stövlar hon in i verklighetens diafragma.
På nytt.
En återvändan.
Longeuren är över, deporteringen avslutad, intermissionen en skugga endast.
Det var välgörligt.
Ibland måste man rusa bortom bergen.
Inte för att gräset nödvändigtvis är grönare där, utan för att bara själaventilera sin depricerade lekamen för ett ögonblick.
Till Kongeriget Danmark.
Men nu är undertcknad tillbaka i moderjorden, huggen ur granit.
Blekare än någonsin men vid ett mod, som vissa dagar, kan kallas för gott.
& med en välvillligare inställning till tex konsonanter...
Nu skall det bli reda på torpet igen!
Nu skall detta lilla forum blåsas till liv!
Med en sjujävla espri & kransat med förgätmigej.
Back in business!
Jag har saknat dig.
&, ensam i natten den sena, säger jag som Ernst Hugo
"Min känsliga läggning passar inte i det här landets metoder."
Godnatt min skatt.
Vi ses imorgon....

Minty on my mind

Vi måste tala om Minty.
Fålen jag aldrig fick.
Endast en gång så jag den häst...
Skymtade denna heliga pony graal på NKs leksaksavdelning.
Mina ögon blev som förvända...
Ett annat barn hade famnen full av min begärliga kuse.
Manen var som spunnet socker.
Kroppen hård & spädhulksgrön.
& på flanken skymtades blad av mynta & frisk eucalyptus.
Eller var det cannabis?
Vårt möte var ju så fyktigt.
Min girighet var ju så stor.
Det var ju så längesedan...
Tog min ros & log...
Sen den gångade mig förbi.
Men den gångade mig förbi....

My little walk in the park

Appel Jack
Bow Tie
Bubbels
See Shell
Lemon Drop
Parasol
Windy
Cotton Candy
Lickety split
Blow Mouth
Melody
Peachy Pie
Starlight
Suprise
Sundance
Firefly
Medly
Skydancer
Twilight
Moondancer
Sparkler
Sunlight
Cherries Jubilee
Powder
Ananke
& allt vad ni nu hette.
Mitt hjärta tillhör er i alla tiderdagarstorm&katastrofer.
My little pony.
My little world.
My little dream.
Låt oss nu högaktningsfullt minnas våra svåra barndomsårs ponnyhästar.
I den stora, mörka skogen där barnaåren gick av stapeln förknippades dessa oskyldiga syntethästar med all ondska som finns i denna sköra värld.
Bleknosen hörde ord som:
Kapitalism... blabla.... könsroller.... yadayadayada... PLAST!.... Kommersialism... Amerika... ideal... blabla... lojalitet... principer... Manifest... Kreativitet... blablabla...
Denna litania lyssnades på med halvt öra bakom en ridå av skvalande Bleknostårar, då jag på den emotionellautpressningens väg försökte grina till mig ett rosa plastmonster med nötkreaturssiluett.
Ja, det gick ju inget vidare.
Moder Courage & Fadren är som huggna i granit.
Men som så ofta när föräldrsakapet skall leva rättrådigt så finns det alltid en genväg.
Genvägen heter Förmodren & Förfadren.
Dom bor inne i stan.
Har inga direkta ideal & är fulla av den diskreta charm som vi kallar för borgelig.
"Jag vill ha en ponnyhäst i plast!" sa barnet.
& fick det.
Så var den saken biff.
Min första hette Blossom.
Den var ljustljustviolett, ögon djupa som Finlands alla sjöar & röven full av liljekonvalj!
Det Bleknosen upplever nu är kärlek.
Ren & oskadd.
Dock finns det, som alltid, en liten nypa smolk i bägaren.
Det visade ju sig nämligen att Förmodren & Förfadren hade ett liberalt & redigt rättvisepatos.
Min Syster of mercy fick &så en ponnyhäst.
Bow Tie.
Den var lite sötare än Blossom, ensamrätten kved & föräldrarna var sura.
Min äldre tuffe kompis hade även hon ponnys.
Alltså kunde vi leka!
Hurra!
Men i djupaste hemlighet, ty hon var i den känsliga åldern pubertet.
I puberteten skall man icket leka, blott utvecklas!
Nu börjar manin.
Ikaros resa.
Samlandet.
Den som har flest My little Ponys när man dör vinner!
Kränkt & provocerad av vänstervågen öser nu Förfadren ponnyhästar över sitt bleka barnbarn.
Fadren kontrar med att måla gigantiska oljor i bjärta kulörter, där My little Ponysar sätter på varandra i avancerade hål & poser.
Bleknosen & Tuffekompisen leker & leker...
Med en espri värdig en djuraktivist tar jag emot dessa färgglada älskare.
Livet går sin stilla gång.
Den sista ponnyhäst jag fick, hette "Powder".
Det var samma dag som Olof Palme sköts till döds på Sveavägen.
Powder var violett.
Gun Powder.
Vit man med röda slingor.
& röven full av gnistrande snöflingor.
Som föll & föll
utanför mitt fönster...

Bleknos & kapitalet

Det är sånhäringa julafton.
Jag & frugan firar alternativt.
Vi gjorde det en gång förut för himlans massa år sedan.
Då var vi unga & hungriga & fulla av hybris.
Nu är vi vuxna & småfeta.
Julbordet består av det som i Sotlugg & Linluggs gommar anses som gott.
Gåslever, ostron & skinkor från Italiens sköna land...
Eftersom julaftonen aldrig når sitt kulmen, så som tex nyårsaftonen gör, så känns denna högtid en smula diffus...
Bäst att redan tidig eftermiddag börja med grogg, resonerade vi...
& Monopol.
Detta Judas av familjespel.
& familj är vi ju denna välsignade afton.
Undertecknad spelar stilfullt med chapoklacken.
Frugan, sirligt, med pjucket.
Det börjar finfint.
Med Machiavellis "Fursten" nyläst bakom örat så kan ju detta inte gå fel!
Vi flanerar avslappnat på Hufudstadens alla gator.
Frugan hamnar i arresten & jag ler i mjugg & prisar min medborgeliga ärlighet & mitt stoiska avståndstagande från skumraskaffärer.
Satsar delar av mitt, för stunden, osinliga kapital på lokaltrafiken.
Det byts lite hundralappar emellan oss.
Någon vinner andra pris i en skönhetstävling.
Någon får utdelning för väl ifyllt korsord...
Solen skiner, fåglarna kvittrar & vi vill inget annat än att ha en gondol uti Nordens Venedig.
Jesu födelse avlöper stilla & vi drack,
Gula änkan, ack, ur vår chapoklack...
Det klirrar i kristallen & Sotlugg & Linlugg somnar i ett moln av rökelse, guld & myrra.
Dagen efter är en stängd & förbjuden dag.
Vi vill helst äta salt & majonnäs på norrländsk snabbmatskedja, men på grund av det röda i almanackan så får vi vackert nöja oss med rester & rosé vin.
Kartellspelet fortsätter.
Något har hänt under natten.
Det är som om Sotlugg har manat fram gastar från sitt forna hemland & hon klär sig nu i Pinochets gamla avlagda paltor.
Plötsligt så förvandlas min motståndare till en första klassens krösus.
En magnat som är ruskigt bevandrad i marknadsekonomi.
Den nyförlöste despoten styr nu spelet med järnhand.
En totalitär stämning sprider sig över lanshövdingehusen på, den förr, så lyckliga gatan.
Denna förvandling sker omärkligt & snabbt.
Linlugg spelar oplanerat & affektivt & håller som bäst på att pimpa Söder, då Sotluggs autokrat dyker upp från ingenstans.
Resten av dagen minns jag bara som en dimma av böter, konkurser & ohemula hotellhyror.
Pjucken är nu sämskinns polerade & klädda i damasker med knappar av den ljuvaste pärlemor & bryr sig inte ett dyft om att den, numera blankslitna, chapoklacken försöker sig på en gemensam oppotionsyttring bland dom gamla söderkåkarna.
När både tunnelbanan & vattenverket är satt i ur spel så utropar Pinochet lyckligt:
"Gud, vad roligt! Jag ska börja anordna spelkvällar!!"
Jaja, tänker Linlugg & går till soc.
"Tjena assistenten.... "
Hon är producent.
Undertecknad är aktör.
Sen ordnade hon den bästa överraskningsfödelsedagsfesten någonsin, så nu är allt glömt & förlåtet.
Vi talar alltså inte mer om Narvavägen...