Quidquid latine dictum sit, altum videtur

Prolog.
Fanfar.
Entré.
Nu stövlar hon in i verklighetens diafragma.
På nytt.
En återvändan.
Longeuren är över, deporteringen avslutad, intermissionen en skugga endast.
Det var välgörligt.
Ibland måste man rusa bortom bergen.
Inte för att gräset nödvändigtvis är grönare där, utan för att bara själaventilera sin depricerade lekamen för ett ögonblick.
Till Kongeriget Danmark.
Men nu är undertcknad tillbaka i moderjorden, huggen ur granit.
Blekare än någonsin men vid ett mod, som vissa dagar, kan kallas för gott.
& med en välvillligare inställning till tex konsonanter...
Nu skall det bli reda på torpet igen!
Nu skall detta lilla forum blåsas till liv!
Med en sjujävla espri & kransat med förgätmigej.
Back in business!
Jag har saknat dig.
&, ensam i natten den sena, säger jag som Ernst Hugo
"Min känsliga läggning passar inte i det här landets metoder."
Godnatt min skatt.
Vi ses imorgon....

Minty on my mind

Vi måste tala om Minty.
Fålen jag aldrig fick.
Endast en gång så jag den häst...
Skymtade denna heliga pony graal på NKs leksaksavdelning.
Mina ögon blev som förvända...
Ett annat barn hade famnen full av min begärliga kuse.
Manen var som spunnet socker.
Kroppen hård & spädhulksgrön.
& på flanken skymtades blad av mynta & frisk eucalyptus.
Eller var det cannabis?
Vårt möte var ju så fyktigt.
Min girighet var ju så stor.
Det var ju så längesedan...
Tog min ros & log...
Sen den gångade mig förbi.
Men den gångade mig förbi....

My little walk in the park

Appel Jack
Bow Tie
Bubbels
See Shell
Lemon Drop
Parasol
Windy
Cotton Candy
Lickety split
Blow Mouth
Melody
Peachy Pie
Starlight
Suprise
Sundance
Firefly
Medly
Skydancer
Twilight
Moondancer
Sparkler
Sunlight
Cherries Jubilee
Powder
Ananke
& allt vad ni nu hette.
Mitt hjärta tillhör er i alla tiderdagarstorm&katastrofer.
My little pony.
My little world.
My little dream.
Låt oss nu högaktningsfullt minnas våra svåra barndomsårs ponnyhästar.
I den stora, mörka skogen där barnaåren gick av stapeln förknippades dessa oskyldiga syntethästar med all ondska som finns i denna sköra värld.
Bleknosen hörde ord som:
Kapitalism... blabla.... könsroller.... yadayadayada... PLAST!.... Kommersialism... Amerika... ideal... blabla... lojalitet... principer... Manifest... Kreativitet... blablabla...
Denna litania lyssnades på med halvt öra bakom en ridå av skvalande Bleknostårar, då jag på den emotionellautpressningens väg försökte grina till mig ett rosa plastmonster med nötkreaturssiluett.
Ja, det gick ju inget vidare.
Moder Courage & Fadren är som huggna i granit.
Men som så ofta när föräldrsakapet skall leva rättrådigt så finns det alltid en genväg.
Genvägen heter Förmodren & Förfadren.
Dom bor inne i stan.
Har inga direkta ideal & är fulla av den diskreta charm som vi kallar för borgelig.
"Jag vill ha en ponnyhäst i plast!" sa barnet.
& fick det.
Så var den saken biff.
Min första hette Blossom.
Den var ljustljustviolett, ögon djupa som Finlands alla sjöar & röven full av liljekonvalj!
Det Bleknosen upplever nu är kärlek.
Ren & oskadd.
Dock finns det, som alltid, en liten nypa smolk i bägaren.
Det visade ju sig nämligen att Förmodren & Förfadren hade ett liberalt & redigt rättvisepatos.
Min Syster of mercy fick &så en ponnyhäst.
Bow Tie.
Den var lite sötare än Blossom, ensamrätten kved & föräldrarna var sura.
Min äldre tuffe kompis hade även hon ponnys.
Alltså kunde vi leka!
Hurra!
Men i djupaste hemlighet, ty hon var i den känsliga åldern pubertet.
I puberteten skall man icket leka, blott utvecklas!
Nu börjar manin.
Ikaros resa.
Samlandet.
Den som har flest My little Ponys när man dör vinner!
Kränkt & provocerad av vänstervågen öser nu Förfadren ponnyhästar över sitt bleka barnbarn.
Fadren kontrar med att måla gigantiska oljor i bjärta kulörter, där My little Ponysar sätter på varandra i avancerade hål & poser.
Bleknosen & Tuffekompisen leker & leker...
Med en espri värdig en djuraktivist tar jag emot dessa färgglada älskare.
Livet går sin stilla gång.
Den sista ponnyhäst jag fick, hette "Powder".
Det var samma dag som Olof Palme sköts till döds på Sveavägen.
Powder var violett.
Gun Powder.
Vit man med röda slingor.
& röven full av gnistrande snöflingor.
Som föll & föll
utanför mitt fönster...

Bleknos & kapitalet

Det är sånhäringa julafton.
Jag & frugan firar alternativt.
Vi gjorde det en gång förut för himlans massa år sedan.
Då var vi unga & hungriga & fulla av hybris.
Nu är vi vuxna & småfeta.
Julbordet består av det som i Sotlugg & Linluggs gommar anses som gott.
Gåslever, ostron & skinkor från Italiens sköna land...
Eftersom julaftonen aldrig når sitt kulmen, så som tex nyårsaftonen gör, så känns denna högtid en smula diffus...
Bäst att redan tidig eftermiddag börja med grogg, resonerade vi...
& Monopol.
Detta Judas av familjespel.
& familj är vi ju denna välsignade afton.
Undertecknad spelar stilfullt med chapoklacken.
Frugan, sirligt, med pjucket.
Det börjar finfint.
Med Machiavellis "Fursten" nyläst bakom örat så kan ju detta inte gå fel!
Vi flanerar avslappnat på Hufudstadens alla gator.
Frugan hamnar i arresten & jag ler i mjugg & prisar min medborgeliga ärlighet & mitt stoiska avståndstagande från skumraskaffärer.
Satsar delar av mitt, för stunden, osinliga kapital på lokaltrafiken.
Det byts lite hundralappar emellan oss.
Någon vinner andra pris i en skönhetstävling.
Någon får utdelning för väl ifyllt korsord...
Solen skiner, fåglarna kvittrar & vi vill inget annat än att ha en gondol uti Nordens Venedig.
Jesu födelse avlöper stilla & vi drack,
Gula änkan, ack, ur vår chapoklack...
Det klirrar i kristallen & Sotlugg & Linlugg somnar i ett moln av rökelse, guld & myrra.
Dagen efter är en stängd & förbjuden dag.
Vi vill helst äta salt & majonnäs på norrländsk snabbmatskedja, men på grund av det röda i almanackan så får vi vackert nöja oss med rester & rosé vin.
Kartellspelet fortsätter.
Något har hänt under natten.
Det är som om Sotlugg har manat fram gastar från sitt forna hemland & hon klär sig nu i Pinochets gamla avlagda paltor.
Plötsligt så förvandlas min motståndare till en första klassens krösus.
En magnat som är ruskigt bevandrad i marknadsekonomi.
Den nyförlöste despoten styr nu spelet med järnhand.
En totalitär stämning sprider sig över lanshövdingehusen på, den förr, så lyckliga gatan.
Denna förvandling sker omärkligt & snabbt.
Linlugg spelar oplanerat & affektivt & håller som bäst på att pimpa Söder, då Sotluggs autokrat dyker upp från ingenstans.
Resten av dagen minns jag bara som en dimma av böter, konkurser & ohemula hotellhyror.
Pjucken är nu sämskinns polerade & klädda i damasker med knappar av den ljuvaste pärlemor & bryr sig inte ett dyft om att den, numera blankslitna, chapoklacken försöker sig på en gemensam oppotionsyttring bland dom gamla söderkåkarna.
När både tunnelbanan & vattenverket är satt i ur spel så utropar Pinochet lyckligt:
"Gud, vad roligt! Jag ska börja anordna spelkvällar!!"
Jaja, tänker Linlugg & går till soc.
"Tjena assistenten.... "
Hon är producent.
Undertecknad är aktör.
Sen ordnade hon den bästa överraskningsfödelsedagsfesten någonsin, så nu är allt glömt & förlåtet.
Vi talar alltså inte mer om Narvavägen...

Det lilla ljus jag har

Det ska få lysa klart
Det lilla ljus jag har
Det ska få lysa klart
Lysa klart
Klart
Klart
Lysa klart
Hur då?
Undrar jag då.
Denna monotona julefröjdasvisa bjuder upp till eftertanke & fantasi!
Tolkning & tystnad.
Ska det få lysa klart som en molnfri sommarleks himmel?
Lysa klart som milan, ledsagande en rusig kolare?
Eller helt enkelt bara få lysa klart.
Lysa klart
Klart
Klart
Lysa klart
En mol allena, styvsint, julkonsument som gör sitt eget experiment angående stearinkvaliteten hos olika grosshandlare?
Hur länge brinner det lilla ljusvekegarnet egentligen?
Är det någon skillnad på Jysk & Ikeas parafinierade mattrasor?
Eller är den högtidsaftne upprepningssångaren bara mån om att ljuslågan skall sprida sin värme så länge som
möjligt?
Eller är det bara ett svepskäl för att inte gå & lägga sig?
Uppe en timme till eller två.
I den ständiga väntan på Godot...
Sätter det ej under skäppan, nej
Det ska få lysa klart
Sätter det ej under skäppan, nej
Det ska få lysa klart
Lysa klart
Klart
Klart
Lysa klart
Åhå!
Nu kanske det talas slang!
En liten obstinat människospillra med pyromantendenser & hjärtedjup bitterhet, sitter i ensamhetshörnan & bligar på förgörarlågan.
& vem trampar inte fram på bryggan utanför?
Jo Skepparen!
Denne manschauvinist som skulle lära människoskrället nit & mod i kanske en så känslig ålder som nio.
År.
Eller elva.
Denne krokbehängde överstestyrman som bara skrattade & skrek okvädes ord då vinden bet i rödlätthyn & saltvattnet slog upp över stövelskaften.
En auktoritet som skall aktas & inte brännas (fast det kliar i hela tio förfrysta fingerstumpar) på risbålet indränkt med aceton & den starkaste av arrak.
Jag sätter det ej under skepparen, nej
Det skall få lysa klart.
Lysa klart
Klart
Klart
Lysa klart
Eller bruden som inte tänker tacka ja.
Men drabbad av sin kvinnoskuld & tungtystnad inte vill förstöra festen.
Låt dom få lysa klart.
Måtte frestaren blåsa liv i socknens alla kronljus med sin delade tunga!
Måtte frestaren låta mig, insmord i honung, försvinna som en oljig ål.
Utan att di märktet!
Building a house of fire baby!
(Som Alice Cooper skulle ha nynnat...)
Ja.
Så kan det bli.
När julstessen icke infunnit sig.
Förlåt.

Cheesus

Låt mig berätta om ostfolket.
Vi är ett folk som råkar till utseendet påminna om ost.
För det mesta hushållsost.
Vit & rund.
Välvda & fylliga, går bra ihop med vin.
Smälter lätt & hyvlas försiktigt.
Ystad & yster.
Undvik att stoppa oss i tub.
& tänk alltid på att det festligaste med ost är just konsistensen...

En form av fallatio

"Ska du äta kuk till middag?"
Frågar den välklädde mannen mig på en resa med spårvagn ca kl 16.30, en vanlig onsdag i västsvensk kuststad.
Han är inte full.
Bara en vanlig göteborgare full av testosteron, spex & spratt.
Anledningen till hans finurliga fråga var att, i Bleknos kjolklädda knä tronade 4 st vacumförpackade laxkorvar i sin genomskinliga plastpåse.
Aha!
Äntligen en anledning att asocciera till kuk!
Han plirar busigt mot mig som för att bjuda in till bal på rajtantajtan slottet.
"Öh? Va? Nej..." säger, den för dagen, icket impulsrika Bleknosen.
Spefågeln tar sats för att fyra av nästa narrstreck angående något kukkul.
"Det där var onödigt sagt!"
Bleknosen har vaknat till.
Hon rynkar både panna & näsa för att riktigt illustrera hur onödigt sagt det faktiskt var.
Då får upptågsmakaren nog!
"Men det var väl ändå helvete också!
Får man inte skoja nu för tiden?!?
Vavavavavavava!?!
Tro fan att det är krig & helsike om man inte ens får skoja på lokaltrafiken längre!
Varför är alla så sura?
Jag blir så förbannad!!
Inte få skoja det allra minsta lilla!
Fyyyyyyyyyyyyyyyy faaaaaaaaaaaaaaaaan!"
Han talar till ett folk.
Han talar till ett land, en spårvagn full av partypajare.
& den värsta av dom alla är blekfisen med knät fullt av kuk!
I harm lämnar han sålunda denna spårvagn nr 9.
Kvar är Bleknos med en ganska så oangenäm känsla i hjärteroten.
Humorlös & korvhungrig.
På promenaden hem analyseras händelseförloppet i olycklig hjärna.
Jag tycker faktiskt inte om när främmande människor talar om kukar med mig.
Om vi, kära göreborgare full av spex & spratt, hade den minsta lilla ankytning till varandra så hade det inte varit så jämrans faligt.
Men det har vi ju inte!
Du måste lära dig att kukhyss kräver sin tajming.
& sin publik.
En publik som du på något sätt borde känna.
Eller i allafall ha sagt "Hej" till, innan underlivshumorn får spira fritt.
Det du  &så måste tänka på är att inte skälla ut ditt oanmälda publikum även om hon visar sig vara en sällsynt tradig tös.
& jag har faktiskt humor!
Men jag anser inte att man måste ha på sig tyrolerhatten var eviga dag.
Dessutom så är den svår att matcha till tex förhudsrosa, som jag såklart denna glädjens dag hade, den goda smaken, att klä mig i...

PS.
Laxkorv är en mycket god, lätt rökt korv som innehåller:
Laxkött
Solrosolja
Ris
Potatisflingor
Dill
Salt
Kryddor (tex chili, lime...)
Skinnet kallas för collagenskinn, det har jag alltså inte orkat googla. men det är säkert bra & nyttigt.
DS.