Det är halloween helg.
En helg som säkert i någon mån härstammar från vårt hedniska ursprung, men känns dock rätt ny & ovan...
Vet inte riktigt vad som är mål & mening med firandet.
Men som jag har förstått det så ska det kläs ut med inriktning mot den mörka sidan.
Än så länge verkar det festligt. Satan behöver &så uppmärksamhet & cred.
Men sen blir det svårt.
Barn av varierad ålder skall följdaktligen knacka dörr & kräva mig på pengar eller godis.
Girigt & utan att ge mig något tillbaka.
Påskkärringar har i allafall vett att sjunga en sång. Bjuda på sig själva. Små fräkninga entertainers som gör möda för lönen.
Påskkärringarna är förövrigt mycket mera kreativa. Dom har oftast satt ihop sina scenkostymer själva. Tänkt till. Påskkärrings outfiten kan man inte köpa som inplastat kit på närmaste bensinstation. Det kan man med sin halloween utklädnad. Den är nämligen massproducerad i prassligt syntetmaterial.
Bus eller godis?
Vad innebär bus?
Är inte "bus" ett kodord för syndigt umgänge inom vissa sexuella minoritetsgrupper? Det missförståndet kan få katasrofala följder.
Vad innebär godis?
Mandariner & femårstorr brideblandning duger icket.
Men om jag bara har havrekuddar & tepåsar hemma, skall jag då staffas av sockerstinna, giriga barn för det?
Är det bara barn som får klä ut sig?
Får jag klä ut mig?
Jag skulle klä ut mig till någor riktigt läskigt så som sverigedemokrat eller försäkringskassehandläggare.
"Gåslever eller pengar!!!" skulle jag vråla.
Om ni inte ger mig vad jag kräver så kommer jag att hota er med böter & blanketter.
Ibland kallas det rån.
Ibland kallas det halloween...
söndag 31 oktober 2010
onsdag 27 oktober 2010
Hemköping
Jag har under några dagar varit kund på Hemköp vid stadens fulaste torg.
Där är det alltid full ruljans.
Anställda med Hemköpskjortor i rött & svart, är tjusigt ljusatta med flitens varma lampa.
Dom är väldigt många.
En hel myriad.
Dom flyttar varor från en hylla till en annan.
Som om dom sökte efter den optimala produktplaceringen.
Jag tror att dom gör det.
Sylthyllan flyttas från höger till vänster. Från måndag till tisdag.
Charken är dock på samma ställe hela tiden, men makaronerna är något av ett resandefolk...
Under denna cirkulation verkar personalen ha rätt roligt. Dom skrattar & kastar varor till varandra.
På ett ödmjukt vis.
Mån om att mottagaren ska kunna fånga...
Jag skulle vilja jobba där.
Jonglera med riskakor and become King of Hemköping...
Där är det alltid full ruljans.
Anställda med Hemköpskjortor i rött & svart, är tjusigt ljusatta med flitens varma lampa.
Dom är väldigt många.
En hel myriad.
Dom flyttar varor från en hylla till en annan.
Som om dom sökte efter den optimala produktplaceringen.
Jag tror att dom gör det.
Sylthyllan flyttas från höger till vänster. Från måndag till tisdag.
Charken är dock på samma ställe hela tiden, men makaronerna är något av ett resandefolk...
Under denna cirkulation verkar personalen ha rätt roligt. Dom skrattar & kastar varor till varandra.
På ett ödmjukt vis.
Mån om att mottagaren ska kunna fånga...
Jag skulle vilja jobba där.
Jonglera med riskakor and become King of Hemköping...
lördag 23 oktober 2010
Kattguld
När jag var någon form av barn så fick jag den stora äran att en mulen höstdag, följa med min äldre & ljusår tuffare kompis, på "Teknikens Dag"!
På Teknikens Dag så fick man experimentera & pyssla för fulla muggar!
Måla & kladda. Lära & leva. Fria barn i undersökande process.
En mycket bra dag!
Bara tanken på detta sociala reningsbad gjorde mig en smula svag...
Men utmaningar är nyttiga & tuffekompisen var den mest åtråvärda, så jag hängde med.
Vi åkte till det stora stenhuset som läckte av kunskap & lek.
Undersökandet var i full gång!
På en anslagstavla stod alla experimentverkstäder pedagogiskt nedskrivna.
Vi valde docktillverkning med bas av flörtkula & skrot.
Van av mitt eremitleverne & min kreativa uppfostran så var detta skrotpyssel mig välbekant & dockorna blev både konstärliga & användbara.
Då kommer han.
Journalisten.
Som ska göra ett glatt reppotage om dom framtida folkhemsvårdarna. Barnen.
Han får syn på mitt ultravioletta hår & stövlar fram.
"Tjena! Verkar skoj det här! Vad är du intresserad av mer än att göra dockor av flörtkulor av skrot?"
Han snackar med kidsen på kidsens vis.
Jag är inte skärskilt inresserad av att tillverka dockor av flörtkulor & skrot, men jag är på Teknikens Dag med min tuffekompis & har inte så mycket val.
"Hm... Eh... Det är väl lite blandat..." Svarar det bleka barnet med det vita håret.
"Jasså! Metaller säger du! Intressant!"
Nejnejnej! Inte metaller. Blandat! Jag mummlade faktiskt b-l-a-n-d-a-t.
Åååååååååå! Nu blir det missförstånd & elände!
"Vilken är din favorit metall?"
Snällasnälla sluta fråga.
"Öh... Eh... Guld?"
"Jasså! Guld säger du! Varför då?"
"D.. där... därför att det är blankt & man kan bita i det för att se om det är äkta..."
Sen kan man höra min ljusa barnaröst hålla en hyfsat lång föreläsning om vaför jag är så sjutusan intresserad av ädelmetaller.
Sedan tackar journalisten för sig & ser sig om efter någon ny unge med specialintresse.
När vi sedan ska se hur en grankotte kan ändra färg beroende på prismans brytningspunkter, så är jag svimmfärdig.
Jag ljög för murveln!
Men det var ju bara för att rädda honom från en penibel sitiuation. Det var av en slags omsorg!
Detta kommer givetvis i tryck.
Förvånade föräldrar utbrister "Det har du aldrig sagt."
Förfadren köper boken "Metaller & Mineraler" som han överlämnar till sitt generade barnbarn.
Jag bryr mig inte ett dyft om metall.
Bara om jag får det i äkta smycken.
Eller i reda pengar....
På Teknikens Dag så fick man experimentera & pyssla för fulla muggar!
Måla & kladda. Lära & leva. Fria barn i undersökande process.
En mycket bra dag!
Bara tanken på detta sociala reningsbad gjorde mig en smula svag...
Men utmaningar är nyttiga & tuffekompisen var den mest åtråvärda, så jag hängde med.
Vi åkte till det stora stenhuset som läckte av kunskap & lek.
Undersökandet var i full gång!
På en anslagstavla stod alla experimentverkstäder pedagogiskt nedskrivna.
Vi valde docktillverkning med bas av flörtkula & skrot.
Van av mitt eremitleverne & min kreativa uppfostran så var detta skrotpyssel mig välbekant & dockorna blev både konstärliga & användbara.
Då kommer han.
Journalisten.
Som ska göra ett glatt reppotage om dom framtida folkhemsvårdarna. Barnen.
Han får syn på mitt ultravioletta hår & stövlar fram.
"Tjena! Verkar skoj det här! Vad är du intresserad av mer än att göra dockor av flörtkulor av skrot?"
Han snackar med kidsen på kidsens vis.
Jag är inte skärskilt inresserad av att tillverka dockor av flörtkulor & skrot, men jag är på Teknikens Dag med min tuffekompis & har inte så mycket val.
"Hm... Eh... Det är väl lite blandat..." Svarar det bleka barnet med det vita håret.
"Jasså! Metaller säger du! Intressant!"
Nejnejnej! Inte metaller. Blandat! Jag mummlade faktiskt b-l-a-n-d-a-t.
Åååååååååå! Nu blir det missförstånd & elände!
"Vilken är din favorit metall?"
Snällasnälla sluta fråga.
"Öh... Eh... Guld?"
"Jasså! Guld säger du! Varför då?"
"D.. där... därför att det är blankt & man kan bita i det för att se om det är äkta..."
Sen kan man höra min ljusa barnaröst hålla en hyfsat lång föreläsning om vaför jag är så sjutusan intresserad av ädelmetaller.
Sedan tackar journalisten för sig & ser sig om efter någon ny unge med specialintresse.
När vi sedan ska se hur en grankotte kan ändra färg beroende på prismans brytningspunkter, så är jag svimmfärdig.
Jag ljög för murveln!
Men det var ju bara för att rädda honom från en penibel sitiuation. Det var av en slags omsorg!
Detta kommer givetvis i tryck.
Förvånade föräldrar utbrister "Det har du aldrig sagt."
Förfadren köper boken "Metaller & Mineraler" som han överlämnar till sitt generade barnbarn.
Jag bryr mig inte ett dyft om metall.
Bara om jag får det i äkta smycken.
Eller i reda pengar....
torsdag 21 oktober 2010
Talking tails
Jag skulle vilja ha svans.
En sammetslen, sidenvit signalsvans.
När jag är glad så viftar den.
När jag anar fara så stelnar den koncentrerat.
Vid sorg så slokar den.
När jag är kåt... Kanske sväller den...?
Vid nervositet kan jag pyssla lite lugnande med den, knyta knutar & dylikt...
Jag skulle bli lätt att avläsa, & alltså skulle inga missförstånd uppstå.
Så skulle det va & det skulle vara bra.
I all evighet.
Amen.
En sammetslen, sidenvit signalsvans.
När jag är glad så viftar den.
När jag anar fara så stelnar den koncentrerat.
Vid sorg så slokar den.
När jag är kåt... Kanske sväller den...?
Vid nervositet kan jag pyssla lite lugnande med den, knyta knutar & dylikt...
Jag skulle bli lätt att avläsa, & alltså skulle inga missförstånd uppstå.
Så skulle det va & det skulle vara bra.
I all evighet.
Amen.
måndag 18 oktober 2010
Teknikens blunder
Var bor internet?
Allvarligt, jag fattar inte.
Ibland bor det i väggen, ibland bor det i luften jag andas.
Ibland bor det i en datamaskin.
Just ja, hos vissa har internet flyttat in i mobilen.
Fattar nada.
Förstår mig inte heller på telefoner, kameror, kopieringsapparater, räntan osv...
Det är mystiskt & fantastiskt.
Det verkar som om alla kan koder & hemliga språk som tämjer dessa ting.
Det kan inte jag.
Verkligen inte.
Detta är en form av handikapp.
När det gäller internet så är jag alltid livrädd att jag ska radera alltihopet.
Sabba hela cyberspace.
Kanske tror jag mig själv om förmycket...
Allvarligt, jag fattar inte.
Ibland bor det i väggen, ibland bor det i luften jag andas.
Ibland bor det i en datamaskin.
Just ja, hos vissa har internet flyttat in i mobilen.
Fattar nada.
Förstår mig inte heller på telefoner, kameror, kopieringsapparater, räntan osv...
Det är mystiskt & fantastiskt.
Det verkar som om alla kan koder & hemliga språk som tämjer dessa ting.
Det kan inte jag.
Verkligen inte.
Detta är en form av handikapp.
När det gäller internet så är jag alltid livrädd att jag ska radera alltihopet.
Sabba hela cyberspace.
Kanske tror jag mig själv om förmycket...
fredag 15 oktober 2010
Lillebror sover
Undertecknad har emellanåt ett ambivalent förhållande till sin familj.
Ibland är dom hur festlliga som helst!
Ibland vänder dom på en femöring & blir morriga & farliga. Ingen tål varandra & borgelighetens diskreta charm infinner sig.
Skyller inte ifrån mig, ty lika god kålsupare är jag...
Idag kom den Lillabroren på besök.
Han är färgglad som ett helt tivoli & har just gett ut en skiva.
Nu ligger han nerbäddad i blommiga lakan på min soffa.
"Det är så skönt att jag har köpt gästlakan som matchar inredningen" säger Storasyster.
"Suck & stön" säger Lillabror.
Nu sover han sött, jag ska snart &så
Han är fin.
När han dör så ska jag få göra en lampettskärm av hans tatuerade hud, det har han lovat.
Godnatt Lillabror,
systern älskar dig mer än du tror...
Ibland är dom hur festlliga som helst!
Ibland vänder dom på en femöring & blir morriga & farliga. Ingen tål varandra & borgelighetens diskreta charm infinner sig.
Skyller inte ifrån mig, ty lika god kålsupare är jag...
Idag kom den Lillabroren på besök.
Han är färgglad som ett helt tivoli & har just gett ut en skiva.
Nu ligger han nerbäddad i blommiga lakan på min soffa.
"Det är så skönt att jag har köpt gästlakan som matchar inredningen" säger Storasyster.
"Suck & stön" säger Lillabror.
Nu sover han sött, jag ska snart &så
Han är fin.
När han dör så ska jag få göra en lampettskärm av hans tatuerade hud, det har han lovat.
Godnatt Lillabror,
systern älskar dig mer än du tror...
onsdag 13 oktober 2010
Motvals 9
Undertecknad & Ulf Brunnberg står ute & röker på den ödsligaste av parkeringsplatser.
"Ja, det kunde ju ha varit en bättre show. Men jag är så jävla sjuk. Något med lungorna..."
Brunnpan hostar illusterande "Host. Host."
"Jassåru, själv hade jag hoppats på ett genombrott!" svarar en annan.
Både Vanheden & Bleknosen doftar osanning...
"Ja, det kunde ju ha varit en bättre show. Men jag är så jävla sjuk. Något med lungorna..."
Brunnpan hostar illusterande "Host. Host."
"Jassåru, själv hade jag hoppats på ett genombrott!" svarar en annan.
Både Vanheden & Bleknosen doftar osanning...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)