On a bed of roses

 

Klump.

Kan det vara något annat än en klump?

Inte just nu

Kanske har det aldrig varit något annat.

Någonsin

Fast för länge sedan så fick jag argument på att den fungerade.

Nervändar & sånt

Blodtillförsel & sånt

Dom sa att den var varm & trång.

& vips, så stoppade dom in saker där

Små & stora saker

Olika saker

Väldigt med diverse saker & vissa var lena som avokadokärnor

Sen ville dom stoppa in mer

Fler & fler & mer

Ända upp till armbågen ville vissa & inget kändes kallt & det går ju alltid att varva ner

Det är då ingen större ansträngning från min sida

Bara lite tiden.

Bara lite tid att behöva övervinna

& lite plastsaker & sånt

Händer & vrister & somatosensoriska system som bultade i bingen

Trycker man väldigt hårt längst nere på skrovet så blir den trängre sa dom

Så det trycktes & trycktes som stämplar på Gråmunkeholmens storhetstid.

Gråbröder med klitorishuvor på skulten

Pater med längtan till sigma & oideum

Det var nära att det blev en klump där &så men jag slutade att ha  nävar där när det blev tal om röntgen & gasbinda & sånt där som man kan få

Då tänkte jag på opium istället.

Där alla ligger stilla i sina våningssängar & orkar knappt inte stå på tå längre.

Jobbigt var det, att stå på tå.

Trampdynorna fick visst fjäll & man blev väl räddare & räddare för hälarnas slamrande mot furu & lamell.

Klumpen måste ha kommit i April, fast jag minns inte vilket år.

Men det var varmare än vanligt & det var dags att lufta & då märkte jag plötsligt att det hade blivit en klump.

Inget att göra åt ärrvävnad, fick jag kärvt konstatera & lufta vidare.

Det verkar som om den där April var väldigt längesedan för nu känns klumpen som en vana.

Tänker sällan på den förutom när jag ligger såhär helt stilla & minns vad jag brukade nyttja sådan tid till.

Vill inte påstå att det på något vis är ledsamt.

Bara nog,

Tänker jag

När jag blir osäker så försöker jag att tänka på opium

Eller röntgen & gasbinda

Ingen är så snäll som jag, brukar jag tänka.

Att vi är ifred nu.

Hjälptes åt att bli ifred

Hjälptes åt så vi kan sitta på kalla stenbänkar eller nerpissade kollektivtrafiksäten utan att infektionsrisken berör oss nämnvärt.

Våra munnar är stängda i blodskam förenad och Bartholin har blivit förflyttad till ett nytt kontorslandskap & fått högre lön.

& häcken?

Den växte kämpahög, kämpahög, kämpahög

& häcken växte kämpahög, kämpahög

 

 

 

 

 

 

 

 

------------------

Han sa att jag kunde använda dom som tampong eftersom mitt Ph-värde blev så knasat av vanliga.

Att jag skulle säga att jag hade en orm och då kunde jag få dom typ gratis från en djuraffär.

Eller uppfödare

Eller djuraffär

Jag minns inte riktigt….

Kanske skulle man skaffa orm oavsett.

Äppel, päppel, pirum, parum

Kråkan satt på tallegren

Hon sa ett, hon sa tu,

ute ska du vara nu

Ja dom är i högsta grad helt naturliga!

Gjorda av typ samma grejer som vi är.

Ben, kött och sånt

Det mest ekologiska man kan tänka sig.

Bra Ph, bra för både natur och uppfödare.

Jag kommer inte ihåg exakt, men jag tror att han hade läs det i en bok.

Äppel. Päppel, pirum, parum

Kråkan satt på tallegren

Hon sa ett, hon sa tu

ute ska du vara nu

Att dom gjorde så i den fast då var den levande så det blev sån här…. Vad heter det… Tortyr!

För att som jag förstod det så var dom väldigt hungriga  och började krypa in och gnaga liksom.

Tortyr.

Inte snällt alls.

Men jag fattar hur han tänkte

Den är ju väldigt lik.

Med snöre som svans

Tydligen köper man dom djupfrysta och det, sa han, var mycket bra för då skulle blodet stelna fortare.

Levras.

Så man slipper rinnet.

Och det lät ju bra

Bara smörja in dem med handsprit och stoppa in

Fast då börjar jag tänka på slemhinnor

Alltså jag har fått alkohol i ögat en gång och det är inget jag vill ha igen

Testet

 1 – Ja. ska vi riva av det där jävla testet så vi kommer hem någon gång?

2- Yepp.

Har du färg?

1- Va?

2- Har du färg?

1- Varför ska vi ha färg?

2- För att vi ska göra testet.

1- Fast testet innehåller väl ingen färg

2- Eeeeeeeeeh!  Jo. Kolla om det står någon färg där bakom Tror att jag såg en färg där bakom

1- Men varför? Vi ska ju bara prata.

2- Ja. Vi ska prata om det vi ser.

1- Ja. Då behöver vi ju ingen färg

2- Men herre!!! Vi ska kolla på färgen och säga att vi ser fitta.

1- Varför då?

2- För att alla ser fitta! Män, kvinnor, unga, gamla, barn.

Barn ser också en fitta även om dom inte har en än.

Eller jo, vissa barn har en men det kan ju inte dom veta. Särskilt inte om dom inte har gjort testet.

1- Men…. Testet är väl mer som bio?

2- Mer som tavla

1- Nej. Bio. Två namngivna pratar med varandra om något helt annat än snubbar.

Du vet.

Vad heter det…. Rorschachtest!

Rorschachtest heter det ju.

2- Jahaaaaaa!

Gud jag tänkte på Bechdeltestet!

Måla färg kolla fitta liksom.

1-Jahaaaaa.

2- Nej, Rorschachtestet är ju nyare.

Rätt så mycket Freud varning på det.

1- Vad menar du?

2- Nej, alltså det var ju inte Freud som kom på det, men det ligger ju hans anda liksom.

Ellerhur?

1- Jo….

2- Ska vi göra båda då?

1- Vaddå? Se och lyssna på samma gång?

2- Njae… Vet inte om jag pallar det.

1- Hur tänker du nu?

2- Vet inte.  Tror att jag aldrig gjort det förut. Vet inte om jag kan.

1- Ja jag kan absolut inte.

Vi testar.

Vi måste vara namngivna.

Och presenterade

2 heter jag

2- Jaha…. 1 heter jag

1- Hej

2- Hej

(.....................................                    )

1- Hör du nåt?

2- Nej

(.....................................                     )

2- Ser du någon fitta?

1- Jag ser dig

2- Ok!

Då har jag inget mer att säga

Väntan på begå

 1- Inget att göra åt

2- Är jag det?

1- Jag är glad att du är tillbaka, jag trodde att du var borta för alltid.

2- Jag också

1- Slog dom dig?

2- Slog mig? Det är klart dom slog mig

1-Alltså fyinåtahelvete vad jag blev slagen igår!

Slagen OCH våldtagen faktiskt

2- Igår?

Våldtagen också alltså…

1- Yes sir!

2- Samma gäng som vanligt?

1- Samma?

Inte vet jag

2- Ropade du på hjälp?

1- Nej. Jag visste ju vad som skulle hända, då är det väl ingen idé att ropa på hjälp

2- Fast om du inte ropade på hjälp så är det ingen våldtäkt

Det vet du väl?

Förresten har jag upptäckt en grej,

Dom flesta som skriver ordet våldtäkt stavar ofta med ck. Som i typ bräckt, knäckt, spräckt, skräckt

Men det stavas ju helt som vanligt.

Fattar inte att folk ska göra så himla stor sak av det.

1- Många var dom i alla fall. Säkert tre. Eller sju. Minns inte riktigt. Det var lite dimmigt där framåt småtimmarna…

Men jag har tänkt på en grej när det gäller våldtäkt. Jag tror att dom alltid ser till att dom är udda antal när dom gör det så att ilskan av den som kom sist verkligen kom sist och då driver hans vrede gänget att göra det igenochigenochigen. Alltså en 1, är ju också ett udda antal.

2- Jaja. Man vill ju ändå bara bli frälst, som resegodsägaren sa.

1- Men en av de fyra säger att en av dom två blev frälst

2- Men alla fyra var där. Och bara en rövare blev frälst. Varför ska man tro honom mer än de andra?

1- Är det någon som tror honom?

2- Alla. Dom känner bara till den versionen.

1-Han borde vara här

2- Han sa inte säkert att han skulle komma

1- Och om han inte kommer?

2- Så kommer vi tillbaka imorgon

1- Och sen i övermorgon

2- Kanske det

1- Och så vidare

2- Det vill säga….

1- Tills han kommer. Sätt dig.

2- Kan inte sitta. Jag sprack vet du

1- Ja. Gud ja. Jag är ju också spräckt! Både fram och bak visade sig

2- Jag har mest sprickor bak.

1- Syns dina utanpå eller är det mest inne i?

2- Ja alltså det är ju mest inne i men nu är det som att tarmen har följt med ut lite så ja, jag måste nog säga att det syns utanpå. Som en tarmkolaps eller snarare en tarmprolaps, det låter lite finare.

1- Ska erkänna att jag har faktiskt aldrig fått så.

Men det låter ju troligt att jag kommer att få det i framtiden

Tror du det?

Tror du att jag kan få det?

2- Jag vet inte. Det kanske beror på hur uttänjd man är. När hade du din första?

1- Phu! Alltså inga direkt klara minnesbilder. Men jag skulle säga fyra… fem… år kanske

2- Det var som du sa. Inte vet jag. Det är en chans på två. Eller nära på.

1- Jaja. Vad ska vi göra då?

2- Vi gör ingenting. Det är säkrast.

1- Vi väntar och ser vad han säger

2- Jag var åtta år och jag hade ingen aning om att det fanns så många som var kära i mig. Riktigt många. Ute på isen. Fick väl någon form av hjärnskakning som satt i rätt länge, men annars så var det mest kallt. Där jag kommer ifrån är det ju det. Inte alls ovanligt att det är tjugo minus i flera veckor. Fast luften är ju torrare. Om vi bodde här där vi är så skulle det vara värdelöst med tjugo minus för att luften är så fuktig här. I och för sig så borde det vara fuktig luft där uppe där jag kom ifrån för att det finns en skärgård där, som jag aldrig har sett. Eller en gång tror jag att jag har sett den. Men även där så är det risiga minnesbilder.

Vi kan ha åkt båt. Det var mycket tall och nu slår det mig att ingen berättade hur vida det var en hel eller halv ö.

Nämen gud! Jag tror att det var där som jag smakade ketchup för första gången, för att vi åt elefantöra. Minns du det? Jag minns inte om jag åt men det fanns ketchup. Fast jag tror att det var mer pannbiff är elefantöra, för som jag har ett minne av att elefantöra är helt kött och pannbiff mer halvt. Eller malt. Det är malt. Alltså varför sparar man brosket i pannbiff? Köttfärsbiff har inget brosk, köttbullar har inget brosk,…. Säg något mer malt som inte har brosk

1- Falafel

2- Fast det är ju en växt

1- Och vi då?

2- Hur sa?

1- Jag sa: och vi då?

2- Jag förstår inte

1- Var kommer vi in?

2- Kommer in? Kommer in? På händer och knän

1- Jag skulle skratta åt dig om det var förbjudet

2- Har vi förlorat våra rättigheter?

1- Vi har gjort oss av med dom

2- ”Och far min han sådde, han sådde si såhär. Och sedan så vilade han handen”

(.................................................    )

 2- ”Har du stulit prästens sko, prästens sko, prästens sko. Har du stulit prästens sko ja eller nej”

1- Vi menade ingenting illa

2- Vi menade väl

1- Vägen är fri för oss alla

2- Just så såg vi på saken

1-Inget att göra åt

2- Är jag det?

1- Alltså fyinåtahelvete vad jag blev slagen igår!

Slagen OCH våldtagen faktiskt

Alltså fyinåtahelvete vad jag blev slagen igår!

Slagen OCH våldtagen faktiskt

Alltså fyinåtahelvete vad jag blev slagen igår!

Slagen OCH våldtagen faktiskt

Alltså fyinåtahelvete vad jag blev slagen igår!

Slagen OCH våldtagen faktiskt

2- Våldtagen också alltså….

1- Men om han ska komma idag så är ju vi fler. Så brukar det väl inte vara?

2- Nä. Så brukar det inte vara. Men det kanske är som med tarmen, att det bara händer ibland

1- Situationen är alltså ibland

2- Ja så måste det vara. Ser ingen annan förklaring. Bedårande kväll det här

1- Oförglömlig

2- Och än är den inte slut.

Blev du verkligen våldtagen igår?

1- Ja, hurså, ja!

2- Tänkte mest på det där med skriket… Det följer ju inte riktigt dramaturgin att inte skrika och ändå bli våldtagen. Annars du ju mer som ett uppsamlingskar tänker jag. Om du inte skriker. Och eftersom vi är kamrater och mötesdeltagare, så kanske vi inte har diskuterat den här klausulen tillräckligt för nu, känner jag, att den här kvällen börjar närma sig någon form av missriktad luciaomröstning och det var INTE det jag anmälde mig till!!!

Vad hade du på dig?

Alla vi barn i Hänsynsbyn

”Stor Stina satt på gärdsgårn & sket, pojkarna kom & titta

Stor Stina vart förbannad & skrek: Har ni aldrig sett en…. Gärdsgård?”

”Du får inte stå där för det är vår mark!”

Överallt låg marken som jag inte fick stå på.

Var det inte Ingemar Johanssons så var det Lennart Johanssons eller Bernt Bäcks.

Den var noga utmätt med pseudomoderna mätinstrument & kartor från det glada sekelskiftet.

Gambjörkarna fick stå tjugo meter från tomtgränsen, oavverkade ty grogrunden låg exakt trettio centimeter från det imaginära streck som avgjorde vart vår jordlott började.

Eller slutade, beroende på vilken sida man stod.

Häggen vid sinbrunnen hade förväxts men låna sågdon från nästgården kunde man bara drömma om för var & en sköter sitt.

Barnen tog vad dom fick & ofta blev det inte till det bättre.

Äldst var Jonas. Arton år & betrodd med både körkort och klarrött hår.

Sen kom Tomas. Sexton år & korpsvart kalufs & svårt med siffror & syn.

Kristina var 13 och skulle bli min förtrogna bödel.

Simson var blekröd & ett år äldre än mig & Lukas ett år yngre.

Alla kunde köra traktor för det lärde man sig redan vid fars sin ejakulation.

Syster & bror min var inte direkt dibarn men tillräckligt små för att inte räknas.

De händer något lustigt när människobarnen äger land.

You ain´t no man if you ain´t got land.

Det är som om vi söker våra konturer i kvadratmetrar & hektar.

Det är som om vi tränktar trygghet i det oemotsagda & gud nåde den som räknat fel på en kubikmeter eller två!

Då rasar allt.

Mitt är mitt & ditt är ditt & aldrig mötas det åter.

Din tröska är din & min grusgång är min & sorgen är vår vid torka.

Överallt stämmer alla agrar in i kören runt det avdelade landets kör: ”Du får inte stå där för det är min mark!”

Detta är en praktika tusen gånger mer gällande än allemansrätt & folkvett.

Hur vet jag vart jag får stå om jag inte haft intresse eller tid att studera flygfoton från 1952 eller om jag inte är gift med min kusin & har vandrat dessa tassemarker redan som liten pilta?

Spelar det egentligen någon roll vart jag står eller går eller om jag måste såga i skymmande grenar?

Lagarna är gällande, & gnällande & långt många flera än ungdjurens spenar.

You ain´t no man if you ain´t got land.

Det var ingen by av hänsyn.

Det var snarare en by med tydliga gränser & outtalade regler som tydligen gällt sedan Janssons ko gick över Anderssons mark & blev skjuten.

Det vill säga för en hundratvå, hundratre år sedan eller kanske redan i början av det glada åttiotalet.

Vi kallade varandra bara vid efternamn.

Ingen visste riktigt varför, & efter många generationer av ett, två, tre & fyrmänningsgiftegifte & oförtunnat blod så var det många i tex Johanssonsklanen som kände sig nödgade att byta till sotrstadsnamn för att vi skulle förstå vem man egentligen menade.

Vems mark man syftade på liksom.

Vi hälsade aldrig på varandra heller.

Inte ens en liten nick, inte ens en liten vink.

Överallt fanns det människor jag aldrig hälsade på.

Hälsande var ett tecken på svaghet, ett tecken på att jag såg dig & bjöd in mig i min värld & där hade du inget att göra.

Du ska inte tro att du är något & att jag någonsin skulle bemöda dig om att se dig.

Mitt är mitt & ditt är ditt & aldrig mötas det åter

Ditt häbre är egentligen mitt & mitt häbre är mitt & jag skiter i om du gråter.

Bonden hade starr sas det.

Men möjligheten i att alla bönder på två & en halv mils radie skulle ha starr förefaller lätt orimligt

Varje morgon stod vi & frös nere vid stora vägen i väntan på skolskjutsen & varje morgon fick vi vackert kväva impulsen att hälsa på varandra.

Tyst skulle det vara & vi trampade upp små stigar i snön vid sin givna plats.

Om jag inte missminner mig så stod vi i någon form av storlekssordning.

Men i arla morgontimme när du minst anade det så kunde någon ha sparkat igen din upptrampade väntplätt, jag antar att det var för att påminna dig om din dödlighet, men eftersom kommunikationen var som man säger bristfällig så kommer jag nog aldrig att få veta riktigt varför.

”Stor Stina satt på gärdsgårn & sket, pojkarna kom & titta

Stor Stina vart förbannad & skrek: Har ni aldrig sett en…. Gärdsgård?”

Så snöbadade vi.

Utan minsta vilja av bastu & välmående utan mer som en kvävningslek ibland med och ibland utan sexuella avsikter.

Lite beroende på vem utövaren behagade vara dagen till ära.

För hora var du oavsett vem du behagade eller inte dagen till ära.

Pissluder lika så.

Snöbadning utan bastukultur gick mest ut på att få in så mycket skarsnö man orkade & förmådde i alla kroppsöppningar på den som bestämdes förtjänade det.

Slemhinnor är tunnhudade & optimal tillfredställelse uppnåddes först då röd kroppsvätska rann & blandades med snor & med det vita underlaget.

Det mest praktiska med snö är att man med enkelhet kan gräva ner både det ena & det andra & martyren kunde utan vidare åthävor anklagas för att vara en simpel lögnare.

Ibland fick man gräva ner sitt eget blod då insikten om orättvisa blev en övermäktig.

Syns inte, finns inte & jag skiter i om du gråter.

”Stor Stina satt på gärdsgårn & sket, pojkarna kom & titta

Stor Stina vart förbannad & skrek: Har ni aldrig sett en…. Gärdsgård?”

Innan rädslan kom så bestämde jag mig för att följa med dom & bada.

Vi brukade bada på högersidan av udden.

Vattnet var lite kallare där & det var närmare till bråddjupet men stranden var vit & snudd på stenfri.

Längst ut var det vansinnigt strömt & små gropar med blålera.

Dom badade på vänstersidan där det var mer singel & halksten.

& sanden var brunare & aspdungarna tätare & vattnet bra mycket ljumnare.

& jag fick!

Fick följa fast jag var löjligt liten.

Ville inte göra bort mig & stå på ändan inför allmogefamiljen så jag valde att bada naken i en pöl med stillastående survatten vid sidan om.

Kristina & Simson var kavata & doppade sig friskt i avaälven.

Badkläder hade dom på sig så jag anade att det fanns regler i badleken som jag missat på grund av uppfostran & tillgänglighet.

Men så började det nypa i skinnet.

Hela pölen var full med vattenloppor med tagg & krokar!

Ville ju inte göra bort mig för allmogefamiljen så jag sa inget.

Tyst var jag så länge jag kunnat till moran skrek ”Vad gör du där borta?”

Ärlighet varar längst tänkte jag & ropade ”Jag tror att jag har blivit biten.”.

”Ja du sitter ju i snudd på gödselvatten!!!”

Sen började hon sjunga: ”Stor Stina satt på gärdsgårn & sket, pojkarna kom & titta

Stor Stina vart förbannad & skrek: Har ni aldrig sett en…. Gärdsgård?”

Simson sjöng med, men inte Kristina.

Då förstod jag att om jag hade någon chans till vänskap så var det nu & med henne.

Vi barn tog vad vi fick & ofta blev det inte till det bättre.

Efter Daphniernas framfart fick jag en allergisk reaktion & blev liggande i feber i tre dygn.

Det fanns smink där.

I olika färger.

Jag satt alltid på golvet när vi skulle se på tv.

I ryamattan satt det tappade godisbitar fastklistrade & eftersom jag var ett barn av att russin & frukt &så var godis så åt jag dammiga djungelvrål med stor iver.

Dom var alltid lite klibbiga.

Antingen var det för att solens strålar hade träffat dom med kraft eller så var det den förre ägarens saliv som hade framkallat konsistensen.

Dom bästa dagarna så åt vi sockerkakssmet utan bakpulver & provade sminket.

”Blunda, så jag ska sminka dig. Lova att inte titta.”

Jag blundade & njöt av hennes fingrar över mitt ansikte.

Föreställde mig att jag skulle få blått på ögonen & två markerade sträck med rouge på kinderna.

Hon talade om att mina näsvingar var röda men att hon skulle försöka göra det fint ändå.

”Nu får du titta!”

Hon & Simson stod & flinade bakom mig i spegeln.

Alldeles grön!

Jag var alldeles grön.

Hon hade nogsamt målat hela mitt ansikte med en grön krita.

”Morsan, kom & kolla!”

Moran kom & ”Stor Stina satt på gärdsgårn & sket, pojkarna kom & titta

Stor Stina vart förbannad & skrek: Har ni aldrig sett en…. Gärdsgård?”

Det gröna var som blåleran på norra udden, den gick inte bort i första taget.

Jag gick hem & åt middag & ingen talade nämnvärt undrande över mitt likfärgade plyte.

Det skilde sig kanske inte nämnvärt från min naturliga hudfärg, förutom att näsvingarna var mindre röda ty klorofyll tar ut purpur som vi alla lär oss under livets gång.

Gå i torskhamn

Vi minns ju hemmapojken vid Siktoftshamnen.

Han som luktar tjära & gasolin

Olja & terpentin

Vars spottloskor glimmar som bärnsten i solskenet

Vars tumme försvann då taket skulle lagas

Han som går med suröga som rinner dagarna i ända

Han som sköt tiken i granngården & muttrar litanior i handelsbon

Nog klappar hjärtat hans i samma ruelse som mitt.

Å int var hon vittran från Nicklasdalen

Fast rätt så vedertagen & karlagalen

Om man ska tro vad bryggsamfundet har viskat ut i byn

Nog har hon smäckerhet om båda armar & lår som gnides jämt emot varandra på promenaden

Nog är hon halmdocka med pigga fingrar & ryschegarn & stenograferingstimmar som had gjort byggdelektorn så mild & ljum.

Hon som går med baddräkten otorr mot kroppen på vägen hem ifrån Ryhasklippan

Vars försommarkyla gjort urinröret förpestat varmt

& hennes myggnät har släppt vid fönsterkarmen så natt blir strid på kniv & fyller öronen hennes med ovissa ljud.

Nog klappar hjärtat nas i samma blygsel som mitt eget.

Han ville lysna redan på Mickeldagsafton det vill säga om han vart på körrgårn då

Men hål var grävet & flickans syster nersänkt dit kärlen bor

& alla grät dom som ljudet av ruttenisens blänkskott som inte kommer till årstiden förrän om några månader

Istället var han fast vid svarven & just den sortens olycka kände han då inte mycket av

Den kom till årstiden först om några månader.

Han ville vyssa, hon ville sövas men detta visste inte bryggsamfundet av

& minst av alla visste jag.

Jag känner ofta vemod, det är av arvet & jag klär mig därefter dock.

I floreskrud & vadmalsbyxa med knypplingsnål & skogsmansyxa ty jag vill aldrig räknas in.

Att vara nyckfull & växlande, marriden & växande är melankolimelodin jag sjungt

Men inte led jag & inte kved jag

& vem är jag att dra runt på vägar & prata strunt

Men hon vart sugen

& han blev hungrig

& Avaälven var full med is

Vars vågor stelnat & djupet fyllts med träck

Vars tunnis vid kobbar & skär fortfarande är snötäckt

Under kappan naken & i handen vinlelhaken för att dänga hål på närmaste fjolårsvak

& han med nykastad mask och blåfrusen task i hålet bortanför gammjanssons gäddklubbarstråk

Syster nas var yster

& hemmapojken dyster, så när kappan föll var han varken beredd eller nödbedd

Med huden frusen mot vatten, haken mot vaken så drogs ivern med & handen vinkade

Hon kisade & blinkade & ropte ”17 spänn så får du följa”

Med detta hoppte hon i bölja

& urinröret det blevo ättesnöret

Han drog penigarna rätt i vaken & hjältegrepp om frusenstaken & även han då hoppade ner

Sen syntes dom inne mer

Men dom drog olycka över byggden där vi är överens om dygden & visar blygden det gör vi bara då ingen ser

Därför syns dom inte mer

Men jag stod pass i dungen & jag såg hela pungen på pengar tömdes medan jag stod där & gömdes

Jag dök ej ner, bara skrapade på kanten

Sjutton spänn är ju sjutton spänn trots allt, trots kallt

För jag är räden fast skjorta min är tom

& jag kan ju i alla fall inte se dom

Visst minns ni väl mig som barskrapad & kärligstörstad?

Vars tumme försvann då isen skulle lagas?

Så att ingen skulle beklagas

Då årstiden för sorgen kom

Mvh

Bert Bäck

Ordförande i Siktoftshamnens Bryggförening